I en rasande fart

...går den. Helgen alltså. Huliganen och jag, vi spankulerar mest i maklig takt, det är inte så mycket "rasande fart" över det kan man säga. Ett smärre raseri utbröt dock när jag hamnade bakom en Ovanligt Skuraktig Person som blockerade den gata totalt där jag skulle fram, då rasade det faktiskt lite. Invektiv och sånt från min mun till exempel.

 

Men annars så har det varit en bra helg; man kommer hem på fredagen och det är städat och blommor och sånt är på plats, både inomhus och utomhus. Inomhus är det rosor och fresior, utomhus börjar magnoliorna slå ut för fullt. Det gör de väldigt rätt i, jag älskar magnolior, i synnerhet när jag slipper försöka få dem att trivas i min trädgård. Det kan vara så att magnolior är känsliga små rackar som tycker jag är alldeles för burdus.

Men nu, nu kan jag njuta av dem både på dagen och kvällspromenaden! Det blev en hel del Botan i helgen, igår träffade jag Karin-Ida och då visade vi stort prov på kvinnlig simultankapacitet! Vi både pratade, stickade, fikade och promenerade! Däremot lyckades vi inte ta någon bild på oss, så därför blir det bara på makens strumpa. Ni kan dock lita på mig; bredvid mig satt Karin-Ida och stickade på sin strumpa! Med flätor och allt. Maken får inga flätor, han får vara nöjd ändå.

 

Märkligt nog var det sol; SMHI hade lovat regn och kallt och eftersom det alltid regnar när jag ska visa Karin-Ida mitt vackra Lund så var jag inte förvånad. Men SMHI hade lyckligtvis fel.

Huliganen fick inte följa med eftersom det skulle fikas. Det tyckte han var synnerligen orättvist och ingen kunde missta sig på hans melankoli över detta faktum. Han tittade mycket dystert under lugg på sin hårdhjärtade matte. Han hade dock sällskap av sin skära gris (och maken, som inte är någon skär gris) så det gick rakt ingen nöd på honom.

Idag skulle det vara 4 grader och snöblandat regn hade SMHI vidare utlovat. Vi hade planerat golf; årets första runda för min del. - Det blir nog ingen golf för min del, sa jag moloket till maken. Jag är en avgjord fint-väderspelare och förstår liksom inte tjusningen med att plåga sig runt banan i snöglopp och snålvind. Men tja, SMHI hade fel igen! Så det blev 9 hål och eftersom det var årets första runda hade man ännu inte kommit på hur svårt golf egentligen är, så det gick riktigt bra.

Huliganen, han fick inte följa med nu heller. Han har lite svårt för det där med att man ska vara tyst på en golfbana nämligen. Det tyckte han var alldeles oerhört orättvist och försökte se riktigt bedjande ut. "Jag är jättesnäll och jättetyst och skäller aldrig på några andra golfare". Typ. Men nä, han fick stanna hemma för hans matte har nämligen varit med förr.

 När jag kom tillbaka efter några timmar hade han hämnats genom att pricksäkert kräkas på både hallmattan och matsalsmattan. Lille plutt, det är inte lätt att ha ont i magen! Så nu har matte torkat mattor, ska gå en liten runda med Huliganen, ifall något som inte kommit ut där fram behöver komma ut där bak, så att säga, och sedan ska det bli stickning för hela slanten. Och en tur på tippen. Jomen, i den här familjen kan vi roa oss minsann!