Tiden för ljuva visor är förbi

Jag har inte alls lust att stå och kvintilera om blåsippan som ute i backarna står, jag fnyser åt tanken att brista ut i vårvindar-friska-leka-och-viska ; här viskas det minsann inte, här viner det om öronen om man nu inte förtänksamt tryckt ner yllemössan på skulten. Det är kallt, regnigt med inslag av snö och ja, jag vet att det är april och aprilväder och bla-bla-bla. Men då vill jag ändå framhäva att aprilväder, det ska väl vara en blandning av varmt-och-soligt och regnigt-och-kallt. Inte en blandning av kallt-och-uppehåll med jäkligt-kallt-och-snöslask.

- Hit me' våren! vill jag ryta och helst sparka någon på smalbenen. Jag är förbi att locka och pocka, jag vill beordra fram vårvärme och vårblomster på momangen! Tiden för lämpor har tagit slut, nu är det raka puckar, att peka med hela handen och tala i otvetydiga ordalag som gäller känner jag.

För jag menar, kolla! Jag har ju stickat en liten bomullsklänning och då, då vill det till att det blir lite soligare och varmare. Ungen ska väl inte behöva ikläda sig ylle, om än av alpackigaste och mjukaste slag, tills hon fyller 27?! Nu har mormor stickat i Onion organic cotton, och då får faktiskt vädret skärpa till sig och ta sitt ansvar. Mönstret är ur Lene Holme Samsoes bok "Babystickning på stickor 3" och var väldigt roligt att sticka. Samma mönster finns som kofta, och det ryktas om att det ska komma även i vuxenstorlek och jag kan ju säga att jag känner ett stort behov av att i så fall sticka en bladmönstrad kofta till mig. Och kanske en till Hjärtegrynet så kan vi vara matchade när vi går på promenad! Garnet däremot... njae. Alltså det är mjukt och det är härligt rosa och sådär. Men det splittar sig, utan att ta minsta hänsyn till att jag tycker att sånt är ett ofog och inte något som ett väluppfostrat garn ska göra, hur organiskt det än är.

Detta känns dock som ett mindre bekymmer än det där som har mage att kalla sig vårväder. Skärpning!