Slit och släp

En av fördelarna med att prångla på ätteläggarna sitt gamla hus är ju att man kan säga "vi kommer och hjälper till med vårröjningen!" Eftersom dotter och svärson nu har ett eget litet barn som idag fyller tre veckor så tackade de glatt ja till lite hjälp. Och oj så jobbigt det blev! Morfar, han slet i sitt anletes svett med att sätta potatis och så morötter. Och sen så hade han det riktigt strävsamt! Man kan redan nu förutspå att lilla Hjärtegrynet har sin morfar fast lindad runt sitt lilla finger.

Det var en av de första någorlunda varma vårdagarna och vi klippt och rensade och röjde. Och sen tvättade vi växthuset, och är det något som jag saknar lite grann från huset så är det nog växthuset - så det känns himla bra att det nu finns inom familjen! Man hoppas således på en liten fika där framöver. Svärsonen, ja han gick loss rejält med vattenslangen och vi tvättade och sopade. Och så rensade vi som sagt. Och det kan ju hända att jag ryckte upp några plantor som jag inte alls kände igen och tänkte att - vik hädan ogräs!!; varpå det sedan visade sig att det möjligen var fingerborgsplantor som dottern planterat förra året. Hoppsan.

Hela tiden under sov Hjärtegrynet i den friska luften. Ja förutom när hon plirade upp på de där jollrande figurerna som är hennes mormor och morfar. Då såg hon lite road ut.

När vi hade ryckt och tvättat och grävt och haft oss gick vi in och fick en fantastisk fika; citron- och vallmofrökaka, schweizernötskakor och te. Ja när vi hade tid att fika alltså, för morfadern och jag slogs om Hjärtegrynet. Lite grann fick ändå henne mamma hålla, och hon försökte få till en fin bild med såväl Huligan som Hjärtegryn - men tja, Huliganen är ju som han är - inget modellämne precis, hur söt han än är. Så det gick väl sådär kan man säga.

Ett himla bra sätt att tillbringa en söndagseftermiddag i april var det. Lilla hjärtegryn, det är minsann inte bara morfar du har lindad kring fingret. Mormor är en stark kandidat till fingerlindande också.