Färglös fredag?

Fast det känns ju fel - bara för att jag inte kan komma på vad det ska vara för färg. "Färglös" det låter ju avgjort trist. Tråkigt. Mer som februarimåndag eller novembertisdag. Så kan man ju faktiskt inte benämna en fredag, denna krona bland dagar!

Och denna fredag, ja den känns liksom lite extra spruttig och bubblig! Det har varit idel bra saker hela dagen, ja kanske inte så varmt och soligt, men annat. Jag har, till exempel, på det nittonde försöket lyckats komma fram till Skatteverket! Ja det är faktiskt sant, jag har bara försökt hela veckan OCH skickat frågor via deras hemsida (som jag inte fått svar på, jag undrar om deras konsulter går i lära hos Hewlett Packards support), men så, plötsligt, händer det! Man får faktiskt komma så långt att man hamnar i en telefonkö och är bara nr 31 i kön, fatta hur stort detta är! Plus att man sedan får prata med en riktig, livslevande människa.

Sedan så har Hjärtegrynet, detta praktbarn, gått upp 6 hg sedan hon föddes! Bara det är ju så fabulöst att det faktiskt slår det där med Skatteverket. Skatteverket vill man minsann inte pussa på de mjuka runda kinderna, det är nog snarare så att det är andra känslor som väcks där.

Lite god mat ska det bli ikväll, förhoppningsvis. Igår var vi på Vin & Terrin när vi slitit och släpat med veckostädningen i säkert 45 minuter och det gjorde vi väldigt rätt i. Alltså, det är nog så bra med ärtsoppa och sådär (även om jag personligen aldrig lagar det), men ett konfiterat anklår känns mer som en rejäl belöning efter ovannämnda slit. För att inte säga släp. Herregud, jag låg ju till och med på knä och dammsög under sängen och då vill det till lite mer än ärtsoppa för att man ska se det som lön för mödan.

Dessutom har jag tagit mig i kragen och varit hos optikern idag. Vissa saker är jag alldeles väldigt duktig på att skjuta upp och optikerbesök är en av dem. Det är dyrt. Det är så sablans svårt när man ska sitta där och se om man kan urskilja vad små suddiga pluttar är för bokstäver. Jag tycker de flesta ser ut som berusade spindlar men det tycks aldrig vara rätt svar. Nu har jag dessutom fått för mig att jag börjar bli gammal, för när jag suttit och stickat (vilket jag gör då och då som man kan utläsa ur denna blogg) och sedan lyfter blicken, ja då är allt snurrigt och suddigt och ofokuserat. Men jag tänkte att det är väl så det blir, musklerna blir mindre elastiska och ögonen tar längre tid på sig att ställa om - men då visade det sig att så var det inte alls! Nix, jag har helt enkelt börjat få de vanliga åldersförändringarna, så nu ska jag få lite svagare glas och då kommer jag att kunna fortsätta sticka helt ohämmat. Mycket trevlig optiker det där. Av detta blev jag så till den milda grad uppmuntrad att jag lyckats välja bågar till inte mindre än tre par bågar; ett par progressiva, ett par terminalglasögon och ett par solglasögon. - Jag vill ha stora bågar, jag vill känna mig glamorös och fullständigt fab när jag tar på solglasögonen! utropade jag, helt utan att ta hänsyn till att min vardagliga uppsyn inte direkt är Glamouren personifierad. De andra paren valde jag med något större återhållsamhet, och det ska bli spännande att se hur det blir.

Sen är det faktiskt så att min dator kommit tillbaka från servicen. Jag har inte hämtat ut den ännu, för jag vill än ett tag leva i villfarelsen att den kommer att fungera. Man kan kalla detta en form av strutsmentalitet. Struts eller ej, jag tänker inte fördärva en alldeles utmärkt fredag med att få hem detta missfoster till dator.

Förresten kom jag just på att denna fredag, den kan vara gul. Gul som i dessa blommor som just nu blommar i Botan. Skunk-kalla heter det och det är ju inte så vackert. Fast låt oss vara generösa; jag är helt säker på att mamma Skunkkalla tycker att dessa är världens sötaste små kallor. Skunk eller ej. Om min dator inte fungerar; ja då tror jag att jag ska skicka en stor bukett av dessa till Hewlett Packard.