Man kan inte sticka huvudet i sanden hur länge som helst

Därför så tog jag mod till mig och packade upp paketet som jag gömt i ett hörn och därefter försökt glömma att det existerade.

- Okej, nu är det bara du och jag, sa jag till datorn. - Och av oss två är det JAG som kan slänga dig i golvet och hoppa jämfota på dig så att minneskort och hårddisk studsar runt som poppande popcorn, tänk på det du! fortsatte och jag spände ögonen i apparaten.

Här gällde det att inte blotta strupen, det kände jag tydligt. I detta chicken race var det av yttersta vikt att inte visa sin inre osäkerhet. Sen tryckte jag på knappen. (här kan man tänka sig en ödesmättad trumvirvel).

Oj vad jag inte tycker om sånt här. Man har alltid en känsla av att vad man än gör så leder det till oanade konsekvenser med långtgående verkningar, lite i stil med när Princip fyrade av skottet i Sarajevo.

"Utför vissa åtgärder".... vilka undrar man då lite lätt ängsligt. Fast nu har vi gått igenom det mesta och jag tror det känns lugnt. Vi får väl se.