Syrran bjöd generöst, sin vana trogen, maken och mig på en tack-för-att-ni-passat-Zoya utfärd till östligare nejder, nämligen Österlen. I fredags tog vi lite ledigt och ångade ut i grönskan. Vissa av oss, en ganska trött typ, somnade i bilen, men vaknade upp lagom tills vi ankom till Simrishamn där vi skulle bo.
Vi hoppade i lite elegantare stass, beundrade havsutsikten och fluffade till håret innan vi hämtades med taxi till Nordic Sea Winery, där vi skulle gå guidad tur, ha vinprovning och sedan äta gott. En utmärkt plan som stämde till punkt och pricka, men där det visade sig att det där hårfluffandet, det kunde vi kanske ha hoppat över.
Någon på deras marknadsavdelning måste ha ett lätt sadistiskt drag, för vi beordrades att knö in oss i en illorange rock och ha en lika illorange hjälm på det nyfluffade. Om man nu vore en top model så hade man förmodligen kommit undan med det hela och bara sett lite cool och chic ut. Själv såg jag mest ut som en renhållningsarbetare på rymmen. Men det var det värt! För sedan blev det vinprovning med delikatesser av delikataste slag, kalvfilet med vit sparris och en synnerligen seriös dessert; en chokladbomb med fyllning av glass och med varma rabarber. Undra på att vi blev synnerligen nöjda och glad och hade en härlig kväll!
Det var verkligen en synnerligen trevlig kväll, och till och med toaletterna fick plus i kanten; för visst är det synnerligen trist när man är på galej med hjälmplattat hår, äter gott, dricker gott och sedan när man måste pudra näsan, ja då är det en dragig och sunkig toalett som väntar på en? Så inte här!
Sedan sov vi gott på hotell Svea och vaknade med utsikt över havet - kanske inte så förvånande eftersom havet låg där när vi somnade också och ingen hade flyttat på det och landhöjningen hade inte slagit till med full kraft så att man vaknade i det inre av Skåne på morgonen. Efter en rejäl och stärkande skånsk frukost gav vi oss på utflykt. Först körde vi till Vik - nej fel, först körde vi till Tjörnedala konstgård. Den var stängd. Fast vi kom?! Man baxnar. Sedan körde vi till Vik för att ta en titt hos Karin Sverenius Holm, vars tavlor vi njutit av medan vi slevade i oss äggröra och bacon. Det tog en stund att hitta rätt, man kan tro att Vik bara är ett litet fiskeläge (och då har man rätt) men att hitta till en konstnär kan vara lite trixigt. Vi gav dock inte upp och det var en himla tur, för vi fick en jätteintressant och personlig guidning av Karin Holm - otroligt roligt!
Sen ville jag titta på den Engelska Trädgården, som var väldigt fin. Helt fantastiskt att den bara har ett par år på nacken! (om man bortser från häcken och en del av träden). Vissa har uppenbarligen gröna fingrar även på tårna och har klorofyll i blodomloppet.
Sedan kände vi att ja, jo, det var nog så bra med bacon och äggröra, men man blir hungrig av alla dessa aktiviteter. Vad göra? Men när man är i Skåne är det aldrig så värst långt till ett matställe, så vi tog oss till Kaffestugan i Andrarum, vid det gamla alunbruket. Man kan väl säga att det är ungefär antitesen av Espresso House tror jag. (Dock var toaletterna inte av samma standard på Nordic Sea Winery kan jag väl säga). Vi åt goda mackor, drack lokal äpplemust och hade det allmänt skönt i solen.
Sen blev det ett litet sista stopp för Christinehofs slott, där den formidabla Christina Piper bodde, innan vi styrde kosan mot Lund igen. Utställningen stängde kl 15 och det var då vi anlände... men vi blev insläppta ändå "för vi är ju ändå kvar" sa den glada kvinnan i receptionen och det blev en helt perfekt avslutning på vår utflykt i den skånska spenaten! (Fast just spenat åt vi nog inte tror jag).
Det är så roligt att vara ute med er!
SvaraRadera..och lika roligt att vara ute med dig!
Radera