Vårdagar

Så kom den då äntligen - våren! Och inte nog med det, den kom liksom så välavvägt, vältajmat och på alla sätt rätt i tiden, nu när det är lite extraledigt, att man lite oroligt undrar om det rätt vad det är när man njuter för fullt kommer en liten snöstorm och träffar en i nacken?

Redan i söndags på första maj började det spotta upp sig rejält. Jag hade ju trosvisst sagt att nu, nu visste vi hur det är att fira valborg här innanför vallarna. På första maj insåg vi att det kommer att bli fest även på Göteborgs nation som ligger närmast våra trädgårdar... det var grillar och scenbygge och musik och dans - och det var faktiskt ännu bättre! För nu, nu spelades det t.o.m. riktig musik, alltså kanske inte Gunnar Wiklund och sånt (gudskelov), men lite Gyllene Tider, lite Wilmer X och lite annat som man hörde melodislingor i! Oavsett, så dansades det, hoppades och alla såg nöjda och glada ut, även maken och jag som satt nere i vår trädgård och kändes oss lite unga på nytt vi också.

Och sen, på klockslaget 18 så var det tyst, och det plockades undan raskt och smidigt och de enda spåren är numera en gräsmatta som är en blek skugga av sitt forna jag. Men den tar sig säkert igen och det är ju ett helt år till nästa gång.

Nu i veckan kom ju den riktiga värmen och man har kunnat hänga undan såväl yllevantarna som mössan, blomningen exploderar i Botan och vi har också klippt gräset. Det är ju så betungande, det tog säkert maken 3 minuter och då förtog han sig inte direkt.

Igår var det ju klämdag och jag klämde väl i med en liten semesterdag och vi rände iväg till golfbanan med birdiesar i blick och fulla av förhoppningar om en trevlig dag. När vi var på väg ut ur klubbhuset mot första tee så såg jag några herrar komma kånkande med famnarna fulla av prylar som skulle in i klubbhuset, så jag lubbade tillbaka och höll upp dörren för dem. - Det är karma, sa jag till maken, - what goes around comes around och nu har jag samlat god karma så nu kommer det att gå skitbra!

Nåja, nästa gång släpper jag dörren i nyllet på eventuella prylbärare, för om det här skulle vara tacken, så kan karman ta sig i brasan. Maken till dåligt spel! Och maken IRL, han drabbades lite av min onda karma också, så när vi harvat oss fram i nio usla hål och dessutom fått vänta ohemult mycket eftersom vi inte var de enda som tyckte att en solig klämdag passade utmärkt för att lufta klubborna, ja då fick vi en uppenbarelse! Uppenbarelsen sa förföriskt att "varför åker ni inte hem i stället och sitter i er soliga trädgård och äter glass?" Och det var ju faktiskt en helt berättigad fråga, så då gjorde vi väl det, vilket var en briljant idé, mycket mysigare att sitta där i lugn och ro, med glass, en stickning och Huliganen som smög runt och väste ni glömmer väl inte att jag ska slicka skålarna? Va?

Vad jag stickar? Tja, jag har i veckan stickat en liten hjäm i bomullsgarn till Hjärtegrynet. Hon kan ju inte skydda huvudet med yllemössor nu när det är vår!! Så jag stickade en liten melerad röd/orange/nånting hjälm i Debbie Bliss Eco Baby Prints och skickade den med maken när han var och gullade med barnbarnet i onsdags.

På kvällen fick jag ett sms från dottern där hon skrev att Hjärtegrynet tackade för mössan, och att det fanns lite att växa i.... på den bifogade bilden ser man ett mycket förvånat litet Hjärtegryn som ser ut som att hon fått en jättetehuva på skulten, under denna röda jätteluva ser man två små runda kinder och en liten näsa titta fram - ett förtjusande barn! (och de där kinderna vill man bara liksom pussa på). Inte kan Hjärtegrynet sporta en oversize teluva, så nu stickar väl mormor en ny, i förhoppningsvis mer lagom storlek. Så kanske hon växer i den andra till nästa sommar. Eller lagom tills hon kommer i puberteten eller så.

Och eftersom detta är en premiärdag så kommer jag att få tillfälle att mäta lite i eftermiddag. Jag har nämligen tvingat ut dotter och svärson på lite egentid för en fika eller så, och helt osjälviskt tagit på maken och mig att vara barnvakter. Sån är jag. Ställer upp, är hjälpsam och har alls inga egennyttiga bakomliggande avsikter. Nu gäller det bara att tampas med maken om vem som ska bära, gulla, pussa på kinder och köra vagnen. Jag vässar armbågarna.