Det kan bara bli bättre

Fredagar. Det ska ju vara en dag för klackarna i taket (ja hur mycket man nu orkar efter en lång arbetsvecka), det ska vara färska blommor, god mat och en eller annan chokladbit.

Men nä. Trots att veckan innehållit diverse muntrationer var det inte så att jag skuttade ur sängen med ett jubelrop imorse. Igår tog jag kompledigt på eftermiddagen och åkte till Köpenhamn med en av mina bästa vänner, vilket ju var synnerligen trevligt! Vi åt, drack ett glas vin och sedan blev det scones och te på Perchs innan vi tog tåget hem igen, vi hann således med det väsentliga. Plus att jag köpte en liten röd julgris, det kändes synnerligen motiverat. Väldigt bra för själen, lite mindre bra med allt gående för ett trilskande knä. Men vad är väl knän? Fula, knotiga saker som sitter där på de nedre extremiteterna och de borde egentligen bara sköta sig och inte göra något väsen av sig kan man tycka.

När jag kom hem var jag således trött men nöjd. Extra nöjd var jag också eftersom jag precis stickat färdigt ett par väldigt gråa strumpor till maken som jag generöst överlämnade till honom. Maken såg nöjd ut och lade strumporna på soffbordet. Där lilla Loppan hittade dem.... Då var hon billig. Väldigt billig kan jag säga. Planen är, när den värsta frustrationen ångat av mig, att jag repar upp så långt som behövs och stickar om, men just nu känns det inte så där himla inspirerande faktiskt.

Nåja, det var ju bara att ramla i säng och sova lite så där skruttigt och sedan komma ut till en hal morgon. När det är halt, ja då cyklar inte jag det säger sig själv. En obalanserad tant med en socktuggande terrier i cykelkorgen plus halka = en livsfarlig kombination kände jag.

Alltså traskade Loppan och jag hela vägen till jobbet vilket tog sin modiga tid med tanke på halka och så. Väl där upptäckte jag att jag snott med mig makens passerkort och då, ja då kan inte maken ta sig in till alla rafflande skrifter om historisk arkeologi som står där på hans rum och ropar förföriskt efter honom.

Så en mig närstående make fick cykla onödiga omvägar på halkiga vägar för att hämta sitt kort. Blommor blir det inte heller, för jag hinner inte promenera till torget på lunchen. Knäet tjorvar. Så den här fredagen, den kunde faktiskt ta och skärpa till sig lite känner jag.

Men det kan bara bli bättre. The bottom is nådd, det tror jag på. Och bättre blir det säkert redan ikväll när Loppan och jag ska passa Hjärtegrynet!