Mera trädgård, mera hus - och en eller annan hund

Om man är det minsta lilla trädgårdsintresserad så är ju England ett optimalt resmål. Vi la en hel dag i RHS Rosemoor, en av brittiska trädgårdssällskapets flaggträdgårdar. Det är ju himla trevligt att se något sådant när rosorna blommar, men jag ska säga att den går inte av för hackor i höstskrud heller! Det var formella trädgårdar, en fantastiskt trevlig köksträdgård, murar, rosor, fågelskrämmor och en eller annan sittplats. Undra på att man skrattade av ren och skär lycka! Vi tillbringade många timmar med att traska runt och beundra och ta ett eller annat foto.

Dagen därpå var det vår sista dag i Appledore. Vi vaknade till en disig morgon och vissa av oss var uppe för att fotografera gryningen medan andra lugnt snarkade vidare.  Det skulle packas och plockas ihop och drickas lite te och vi bestämde oss för att för övrigt ta det lugnt och bara njuta av tillvaron. I det ingår då att fika på Johns i Instow och ta en stärkande promenad på stranden där vi mötte en eller annan glad hund, och jag tänkte åter på hur roligt det hade varit att ha lilla Loppan där. Jag mötte också en liten rar tant och bland annat kom vi att prata om hur himla tråkigt det är att stryka. Då berättade hon att hon alltid brukade stå och tänka på resor hon gjort, och tänk då gick det så mycket bättre med strykandet. Lät som en mycket bra idé!

På kvällen skulle det vara fyrverkeri! Så himla trevligt, bara för vår skull. Kl 19 skulle spektaklet börja och vi tänkte att vi ser nog bra, därifrån vårt Conservatory. Kl 19 var vi fullt upptagna med fish'n'chips, men strax efter rände Sue och jag in efter våra kameror och  sedan skulle det ju micklas med inställningar och sisådär... och lagom tills jag ångade ut med kameran i högsta hugg var det slut. Fjutt! sådär. Utan att det blev en enda bild, vilket ju kändes aningens snopet. Mark och maken som struntat i det där med att föreviga för eftervärlden fick sett lite fyrverkeriglans, men lite kortvarigt var det nog.

På lördagen var det oåterkalleligt sista dagen och vägen mot Bath stannade vi till vid Knightshayes, ett stately home som byggts på 1860-talet (?) i gotisk stil, med en fantastisk walled garden med en mycket stilig tupp. Ännu mer gotiskt var huset nu eftersom det var prytt inför Halloween. Jag kan säga att jag är glad att vi inte har spindlar av den dimensionen hemma. Och inte för att låta självbelåten - men så mycket spindelväv har vi faktiskt inte här hemma även om vi inte är några städpedanter.

Det fanns ett litet café i ett conservatory (alltså det där, det är en mycket trevlig sak får jag säga) så vi styrkte oss lite innan vi gick ut och morsade på katten, tittade på rävjakten som var utklippt i buxbom och strosade runt i höstkylan. There is a bit of a nip in the air sa vi och kände oss hur engelska som helst.

Sen åkte vi till Bath där vi tillbringade de sista dagarna och blev väl omhändertagna av katterna och Sue och Mark. Det blev fotboll på TV (Manchester United förlorade snöpligt), det blev lite afternoon tea (man måste ju få sin dos av clotted cream) och sen var det dags att åka till flygplatsen och åka hem till lilla Loppan igen. Inte en dag för tidigt tyckte Zoya som med stor emfas vinkade farväl och påtalade att Indy behövde inte ha så bråttom med att komma och hälsa på igen.

Vi hade en fantastisk tid i Devon - och har med oss många minnen hem som jag kan stå och tänka på när jag stryker.