November

November har sina fördelar. Tror jag. Det är ju höst, och det gillar jag, samtidigt så är ju november ändå november vilket känns lite mer urrrk. I alla fall när man är förkyld och det är man. Det är något med förkylningar som lockar fram den sämsta sidan hos en, den där gnälliga, lätt argsinta - inte den sidan där man är mild och blid som en västanfläkt direkt.

När man då är lite gnällig redan, ja då blir man inte gladare av att komma ner till en punkterad cykel. Alltså, ja, jo, det är nog roligt med studenter och allt det där och bor man i ett studentkvarter så får man finna sig i att somna till skrålande/"skön"sång och så vidare. De är ju oftast rätt så glada av sig, de där barnen. Men det finns en sak som jag inte fattar, och det är att alla dessa universitets- och högskolestuderande totalt saknar den där genen som säger att man inte skräpar ner så förbålt och inte slänger glasflaskor oregerligt omkring sig. Mängden glaskross i vårt kvarter är himmelsskriande hög och det är mer än en gång jag fått plocka glasbitar ur käften på lilla Loppan som är snabb som en kobra och stoppar allt i munnen som det barn hon fortfarande är. (En gång fick jag plocka ut en begagnad kondom, men det är en annan historia). Nåväl, glaskross = cykelpunka, det begriper ju vem som helst. Trots att jag har punkteringssäkra däck, ack ja.

Då tar man väl bilen till jobbet, och se vad hittar man väl nere i det gastkramande trånga garaget? Jo att den eländiga motorcykeln flyttat tillbaka till den plats (helt utanför laglig ruta) där den står som värst i vägen. Det är nästan så man får lust att köra på den, men man behärskar sig och lyckas, med tungan rätt i mun och under högljutt svärande, prångla sig ut. Och det är då man får sitta och lyssna på andefattig radioreklam - alltså jag får krupp på att höra alla floskler; "vi brinner för att ge god service" nä det gör ni inte, "vi älskar din bil" nä det gör ni inte heller, osv i all oändlighet intill tidens ände. Alltså, vad är det för fel på att göra vanlig, vettig reklam som inte får lyssnarna (för att inte tala om reklamutprånglarna) att framstå som imbecilla korkskallar? Eller - nu kom jag på det - varför inte låta blir att skapa reklam överhuvudtaget?! Medge att det är en lysande idé.

Tja, bil ja. I söndags skulle jag och Loppan ut i skogen och träffa en annan aussie (fast inte terriervarianten utan vallvarianten) och aussiematten. Då behagade bilen meddela att däcktrycket var fel, behövde korrigeras och kalibreras. Alltså man blir ju trött för mindre. Även efter det att (maken) fyllt på luft tjatade den om kalibrering tills man blev konfys. Emellanåt är det oerhört irriterande med moderna bilar som har synpunkter på allt möjligt och som dessutom talar om det för en, vare sig man vill eller inte. Nostalgiskt tänker man på den gamla goda tiden när bilarna liksom var mer medgörliga. Fast det kanske de inte var, de gick bara sönder bums utan förvarning. Måhända det inte var bättre, jag får fundera på det.

Så jag vet inte jag, jag är inte överdrivet imponerad av den här novembern, det är jag inte. Fast det finns ljuspunkter! Adventsbullefika med dotter, svärson och Hjärtegrynet till exempel! Besök på julmarknaden på Kulturen med syrran och en kompis till, vilket var ohyggligt trångt men mysigt ändå och jag fick köpt såväl skurna pepparkakor som krans och spindelljus. Ikväll har vi fått hundvakt, så för första gången på evigheter ska vi ut och äta, maken och jag.

Jag stickar på mina lettiska vantar med inte mindre än fyra (4) färger, och det tar sin tid kan man konstatera, men blir nog bra ändå. Först skulle jag sticka på stickor 1,5, men det kan jag ju säga att kombinationen av flera färger, stickor 1,5 och ett rejält yllegarn, det kan bara sluta i katastrof. Numera stickar jag med 2:or och det ska förhoppningsvis hålla.

Lilla Loppan, hon kastar lystna blickar på mina lettiska vantar, men jag håller dem visligen utom räckhåll. Nåja, hon har tröstat sig med att tugga ihjäl min mobilladdare på kontoret, så hon har väl fått utlopp för en del av sin förstörelselusta ändå.

Men nu, nu är det dags att gå och klickerträna liten Loppa, så att hon blir trött och uppför sig hos barnhundvakten, sedan blir det mat. Och sen, sen är snart november slut. Må den vila i frid.