Gräshund

Vi är övergivna, Loppan och  jag. Nu är det inte fullt så dramatiskt som det låter, det är inte så att Maken packade alla sina 1,5 ton böcker i det mest skilda ämnen, från skalbaggar till danska medeltidsstäder och drog sin kos, lämnandes en tomt gapande bokhylla, en sorgsen fru och en övergiven vovve.

Nej, maken är på seminarium i dagarna tre och således är jag gräsänka, vilket i konsekvensens namn torde innebära att Loppan är gräshund? I onsdags var första kvällen på egen tass och då infinner sig ju med en gång frågan; vad ska vi göra nu? Är det Gräsänkablues för full sprätt så jag blir vissnare än cissusen måntro? Ska Loppan och jag leva loppan i Lund? Slå klackarna i taket, hjula runt Domkyrkan och kolka champagne tills man svävar bort i en moln av bubblor? Alltså, möjligheterna är ju oändliga!

Med facit i hand, vad gjorde vi? Det visade sig vara ledigt i tvättstugan, så jag körde ett par maskiner med benäget bistånd av Loppan som snabb som en vessla snodde den tvätt som jag tappade när jag plockade ur maskinerna. Vi åt skinksmörgås och drack te. Vi mailade ordförande i bostadsföreningen. Vi lyssnade på musik, stickade några maskor, pratade med dottern i telefon och gick och la oss före kl 22. Ingen kan beskylla mig för att vara partyprinsessa precis.

I ärlighetens namn gjorde jag faktiskt en semifreddo också och körde in den i frysen. Igår väntade vi nämligen besök av mattes gamla gäng, kompisarna från gymnasiet, och då kan det behövas såväl fisksoppa som semifreddo. Ibland kan det kännas jobbigt att få besök en vardagskväll, man ska hinna fixa och dona och laga mat och förbereda, men det här gänget, vi känner varandra sedan vi var i 16-årsåldern och det är så himla okomplicerat; ibland har man tid att rassla runt med kastrullerna och gå all-in med dukning och sånt, ibland har man det inte. Fisksoppa är bra på så vis att det oftast blir väldigt gott (det blev den här!), men det tar ju inte en väldig massa timmar att sjuda och bryna och filea och ha sig. En gång när det var min tur hann jag överhuvudtaget inte laga mat och då ryckte maken in och fixade en köttfärspaj. Den här gången var han inte hemma så då körde jag fisksoppa vilket gick bra det med. Det viktigaste är ju att träffas och prata, och det gör vi! Pratar alltså.

Det var första gången Loppan och gänget träffades, och hon blev väldigt i gasen. Varenda gång det ringde på dörren studsade hon dit och tyckte att "jag känner inte dig, men du är nog min bästa vän? Väl?" Mycket duktig var hon, inte en sko tuggade hon på. Gästerna kunde så småningom lämna lägenheten med helt o-terrierserade prylar.

Idag kommer dock Maken hem igen och det ser vi fram emot, Loppan och jag! Även om det ibland är skönt att vara hemma på egen hand/tass så blir det tomt utan vår egen boknörd som sitter där och prasslar stillsamt när han vänder blad i en av sina böcker. Så välkommen hem, käre Make!

Hade vi haft en cissus - vilket vi inte har - så hade den säkert klarat den här gräsänkeperioden, det är jag tämligen övertygad som.