Nu får väl ändå SAS skärpa sig!

Hade det inte varit för deras idiotiska regler (ja, jag tar bladet från munnen och säger som det är, och jag hade faktiskt kunnat använda ännu starkare uttryck utan att ta i för mycket) så hade jag fått tillbringa mycket längre tid med Hjärtegrynet igår.

Nu var det så här att Hjärtegrynets föräldrar skulle gå på disputation och därtill hörande doktorsmiddag, och självklart ville mormor och morfar passa Hjärtegrynet då! Fast mormor skulle ju till Stockholm på möte och hade bokat flyg hem som skulle landa kl 19. Hur kul är det, då Hjärtegrynet förmodligen skulle sova som en liten ängel när mormor ångade in genom dörren? Och vem tycker egentligen att det är en jättebra idé att lägga ett möte i Stockholm en fredagseftermiddag? Ja om man nu inte är stockholmare förstås. Det är man inte.

Syrran ryckte in (att rodda litet barn och ganska ung hund som måste ut med jämna mellanrum kan vara lite småsvettigt för en tämligen nybliven morfar) så medan jag mötte på passade de Hjärtegryn så det stod härliga till.

Sedan slutade mötet tidigare än planerat och vi tog oss ut till Arlanda. Till all lycka hade vi ombokningsbara biljetter och jag kastade mig som en panter över en SAS-personal och undrade om det fanns plats på det tidigare planet och kunde vi boka om? Här fanns ju en möjlighet att hinna med lite extra umgänge med litet barnbarn! Det fanns plats sa personen, och man fick boka om mot en avgift. - Men det måste vara en timme innan flyget går, och ni har bara 45 minuter. Så det går inte fortsatte denna fyrkantiga regelfascist.

Däremot fick vi gärna köpa nya biljetter till ett pris som närmade sig rövaraktiga proportioner. Alltså, är detta klokt? Det finns plats. Vi är villiga att betala en avgift för att boka om. Men det saknas 15 minuter? Tjyv- och rackarspel, det är vad jag vill kalla SAS metoder. Och då uttrycker jag mig som sagt väldigt hovsamt.

Till slut landade vi dock på Sturup och jag fräste iväg mot Lund, mot make och hund och syrran och Hjärtegrynet som sov i famnen på morfar.

Sen hade jag ändå tur, för Hjärtegrynet vaknade efter en stund och ville ha välling, och sen, ja sen bytte vi om till lussekattpyjamas och busade i mormor och morfars säng tills klockan var en bit efter 10. Jag har en svag misstanke att Hjärtegrynet egentligen skulle ha sovit då, men en av fördelarna med att vara mormor är att sånt kan man sätta sig över. Sen blev hon dock trött igen och då tyckte morfar att han skulle introducera Jönssonligan för henne. Jag var tveksam. Utsätta ett oskyldigt barn för Sickan & Co?! Är det inte att gå långt över anständighetens gräns? Det gick bra ändå är jag glad att kunna rapportera. Hjärtegrynet löste dilemmat på egen hand och sov sig igenom buskisen i morfars famn där han ligger och dricker svartvinbärssaft (så att ingen tror att han kolkar i sig rödvin i dricksglas med barnbarnet i famnen). Inte vår vanliga fredagsrutin - men väldigt mysigt!