Hipp hurra för Bamsefar som är så snäll och rar

Dagen började med sång. Ja-må-han-leva och allt det där. Dock ingen present, för det hade liksom inte hunnits med. Den lilla terrierflickan såg förundrad ut när matte dånade igång, att matte sjunger på morgonen i högan sky är hon inte van vid. Fölsegrisen och jag är å andra sidan inte van vid att husets hund är tyst när det skrålas; Huliganen hade ju mycket vältaliga åsikter om sådana tilltag.

Terrierflickan var som sagt tyst, men hämnades genom att tugga på en av mattes nystickade vardagsvantar (som tur var inte den lettiska i fyra färger stickade på 2:or - då hade matte blivit en liten våt pöl av förtvivlan. Som det nu var hotade hon bara att sälja Loppan på fläcken, för att sedan bli så till sig av tanken på ett terrierfritt hem att hon var tvungen att tvångsgosa hunden ett bra tag för att komma över denna sorgliga tanke).

Alltså; ingen present men däremot ett besök på en av Lunds bästa restauranger; Mat och Destillat. Rekommenderas varmt!

Det blev bubbel och ryggbiffar och någon intrikat del av iberiska grisar som jag just nu glömt namnet på; spanskt vin till maken och en chianti till mig. Och sedan en söt bordeaux till blodapelsinsorbeten. Värre kunde man ha det!

Sedan traskade vi hem genom Lundagård där fullmånen sken över Kungshuset och Domkyrkan var så där lite lagom upplyst. Hem till Loppan som tillbringat kvällen hemma hos bostadsföreningens ordförande, närmare bestämt i hennes knä. Alla var således mycket nöjda med kvällen! Möjligen med undantag av den iberiska grisen som blev uppäten.