Alla som vet vad deltiologi betyder räcker upp en hand

Just nu är det söndag eftermiddag, det duggregnar lite, jag har druckit te, stickat lite, kastat boll åt Loppan - life is good, helt enkelt.

Inne i vardagsrummet sitter den Hostige Maken och tittar på fotboll. Han erbjöd mig generöst att dela upplevelsen med honom, men jag avböjde vänligt. Hade det varit skidor, då hade jag suttit där, men fotboll? Nja, fotbollens storhet har nog aldrig riktigt gått upp för mig. Jag har det mysigt där i köket med mitt te och min stickning. Den uppmärksamme kan också skymta några tillklippta bitar gris med röda hjärtan bakom garnet. Om planeterna står i rätt konstellation, om gudarna vill och jag är lite systematisk och ihärdig och gör saker som de ska, ja då ska det bli en liten julgris är det tänkt. Än så länge ganska platt och på planeringsstadiet men ändå.

Söndagen inleddes ute i den skånska leran med nosework-kurs, vi har avancerat till att leta bland spislock och plastkorgar och pizzakartonger. Vi vet inte alltid vad vi gör, men det går framåt och efteråt är lilla Loppan trött och sover och snarkar i flera timmar. Jag vet inte om Zoya snarkat, men hon är väldigt duktig. Det ser roligt ut med en liten fin papillonflicka bland rottweilers och boxrar och labbar, men hon klarar sig med bravur. På kursen går ju dessutom en västgötaspets! Mitt hjärta blir rent varmt när jag ser Hugo. Han är kaxig, framåt, energisk och påminner väldigt mycket om Huliganen. Loppan och Hugo, de gillar varandra, det är lite samma skrot och korn, fast Loppan är inte kaxig det minsta, men energisk, det är hon!

Medan vi noseworkade så att vi blev alldeles leriga låg maken hemma och trynade, någon gång ska man ju göra det när man ägna nätterna åt att hosta. Men maken är nöjd och glad ändå, jo för han har fått en ny hobby.

- jag har fått en ny hobby! sa (som sagt) maken belåtet när jag kom hem i fredags.

- Jaså minsann, vad kan det vara? undrade jag försiktigt då, jo för maken har ju ett antal mer eller mindre nördiga intressen redan förut, så vad hade han nu hittat på? tänkte jag för mig själv med viss bävan.

 - Jag ska bli deltiolog! sa maken och såg innerligt belåten ut.

- Så roligt! utropade jag hurtigt, för har man en bra make vill man ju vara uppmuntrande och sådär.
- Men vad är det? undrade jag sedan för det ringde inga klockor alls, det var ju inte så att jag sådär självklart förstod vad det nya nörderiet var.

Men nu vet jag vad det är. Maken ska bli vykortssamlare, ja han har faktiskt redan börjat och bjudit på en massa gamla vykort på Tradera. Det ska vara rysligt gamla (såklart!) vykort från Lund och det ska helst stå små hurtiga hälsningar till moster Klara från tillgivna Anna-Stina på dem, eller något i den stilen. Det är inte så petigt med moster Klara och Anna-Stina förstod jag, men något skulle det gärna stå.

Jag får ju säga att om man jämför med att samla döa skalbaggar i rör och köra runt på gamla sträckor av diverse riksvägar som helt plötsligt slutar abrupt ute i ett industriområde så känns det här som en angenäm hobby.

Maken. Min egen deltiolog.