Ibland är tiden som ett gummiband

Alltså, medge att det där låter filosofiskt? Rentav lite djupsinnigt? I alla fall, vissa helger hinner ju knappt börja förrän de är slut och man tänker att man hann ju inte med någonting. Sen andra helger, de liksom töjer sig och tänjer sig och man får gjort massor!

I fredags t.ex. då knallade jag hem och skulle tvätta. Trodde jag. Det visade sig att jag vimsat till det med tvättbokningen (tänkte skriva tvätt-tiden, men det såg så fånigt ut med tre t:n så det fick vara) så det blev inget tvättat för min del. Men jag hängde inte läpp för det! Kan man inte tvätta, så kan man ju sy sig en julgris, tänkte jag kreativt. Den blev julröd och glad och tjock och trind med knorr på svansen - men en sak ska jag säga och det är att det är pilligt att sy gristrynen. Kan ju vara bra att veta. Den blev lite sned och lite vind och lite skrynklig i trynet, men är det handgjort så är det.

Sen fick det vara färdiggrisat för sen skulle det ju ätas ankbröst och sånt, det ska ju också till. Och så skulle man sova, för dan därpå, vilket som av en slump var lördag, så var det ju noseworkkurs. Herreminje vad det blåste! Det var inte lätt för hundarna kan jag säga och det var rätt skönt när vi fick noseworka inne stallet emellanåt. Vi fick prova på att göra ett doftprov, men instruktören sa att det var inte meningen att de skulle klara det än, och det gjorde inte Loppan heller, det var alldeles för många intressanta stalldofter att snusa på, där stod sig eukalyptushydrolatet slätt i konkurrensen kan man nog påstå.

Medan vi var på kurs var maken på bokloppis i Stadshallen. Det är alltid lite nervöst att släppa iväg honom på egen hand ut på en bokloppis, vem vet vilka verk i 27 band som han ser sig nödd att adoptera? När Loppan och jag kom hem från kursen frågade jag därför lite bävande hur dagens bokskörd såg ut? - Det blev tio böcker, sa maken belåtet. Men den här gången var det inte så mycket Suecia Antiqua et Hodierna över det hela utan det var mer hundar och apor och sådär. Lite Babar på det. (Fast ok, fyra böcker i gediget gammalt skick om Lund blev det också. Det är ju ändå maken vi talar om).

På kvällen hade vi goda vänner på besök, goda vänner med labben Lisa. Det var första gången Lisa skulle komma hem till oss och vi var alla lite lätt nervösa - vågar vi det? undrade Lisas matte, men jag tyckte att de får ju lära sig. Jo för det är inte det att Lisa och Loppan inte gillar varandra, tvärtom, men det brukar lekas så intensivt utomhus att det utslag på Richterskalan. Och så vill man kanske inte ha det inomhus. Det är ju ändå trevligt om det inte blir späntved av möblerna menar jag. Men vi träffades först ute så att de fick leka av sig i trädgården. Det var mörkt, så man såg bara Loppans självlysande halsband och Lisas lampa i halsbandet som for runt som ett par berusade eldflugor på uppåttjack. Sen gick vi in och tänk, det gick riktigt bra, bara man höll tummen i ögat på dem. De låg på var sin sida av bordet och tittade på varandra och viftade på svansarna, och det var bara någon gång emellanåt som de gjorde små utbrytningsförsök.

Sen, sen kom söndagen och då var det fullt upp! Nosework skulle tränas, katter skulle virkas, det är rena menageriet här hemma, är det inte grisar så är det katter och mitt i alltihop yr Loppan omkring.

Rätt vad det var som jag satt där och virkade så kände jag en genomträngande blick. En blick som sa "jamen JAG då, ska inte jag få ha något kul alls?!".  - Är det inte jätteroligt att se mig virka? undrade jag då, men Loppan fnös eftertryckligt och lät förstå att det var inte en av hennes favoritsysselsättningar. - Men vad vill du göra då? undrade jag. - Ska jag sticka i stället? Men nähä, inte det heller. Så vi drog ut till Krankesjön, det var fint väder och Loppan var nästan kamouflagefärgad mot höstlöven.

Vi la spår också! Jag tycker Loppan börjar bli riktigt duktig på det, hon är systematisk och noggrann (till skillnad från hennes matte, där det kan vara lite si och så med den saken). Det kan ju hända att det hjälper att det med lite mellanrum ligger en eller annan leverbit i spåret.... fast jag kan ju säga att personligen hade det nog inte ens hjälpt med lite Marabou som någon strött ut bland mossa och blad.

När all lever var upphittad och uppäten, när vi promenerat precis lagom långt så åkte vi hem igen. Planen var då att fixa kaffe, göra ett ärende, kanske stryka lite? Men ibland blir det inte som planerat, det blir det inte när dottern ringer och undrar om de får komma en stund nu när det är Fars dag. Alltså vilken fråga! Klart de fick, strykningen halkade ner på prioriteringslistan i sån fart att den nästan fick hicka och vi väntade spänt på Grynets och föräldrarnas ankomst. De fick själva ta med sig fika, för det ekar helt tomt i kakburkarna här. Så kom de! Loppan blev exalterad! Grynet blev exalterad! Alla blev glada och åt saffransbullar och clementiner, staplade burkar, ritade, matade Loppan och tog sedan igen oss en stund med Babblarna i soffan. En perfekt avslutning på söndagen får jag säga! Saknade inte strykningen en endaste liten stund.

 

Och nu har Loppan och jag nyss varit ute på kvällspromenad. Det var 5 svala grader ute och jag skänkte sonen och svärdottern en tanke - vi fick sms igår. "Det är ganska varm, 27 grader i vattnet" stod det på ett ungefär och det kan jag ju säga, att här är det inga 27 grader, vare sig i luften eller i vattnet. Men vi hoppas att de har det bra på sin semester och njuter ordentligt, tids nog kommer de hem till 5 grader de med.

Och det, på ett ungefär, var nog vad som rymdes i den här helgen - och det var väl inte så illa?