Det kan hända att jag somnar i soffan snart

Det har varit en diger lördag so far; vi har hunnit med massor! Sjunga om Blinka lilla stjärna, busa i sängen, busa med Indy, äta gröt, promenera i Botan. Det går i ett när man har finbesök! Igår kom nämligen Grynet på besök för hennes mamma och pappa skulle gå på fest med 70-talstema på förskolan. Vi som var med på 70-talet och inte känner att detta är ett årtionde som behöver få någon revival direkt vad gäller modet tyckte det var roligare att stanna hemma och vi hade det jättebra! Vi åt köttbullar och lingon och fick julförkläde och sorterade burkar med stor entusiasm. Det tycks som att morfars gener börjar göra sig påminda. När köttbullarna var slut var det dags för pyjamas och Bamse med morfar (även om Grynet envisades med att kalla honom farfar, fast close enough kan man tycka. Så länge hon håller reda på mormor, menar jag). Grynet och morfar samsades i soffan ända till det blivit lite väl spännande när Vargen dök upp, då satte sig Grynet ovanpå morfar för det kändes nog tryggare så.

 Sen var det dags för tandborstning och ny blöja och sådär. - Bajs! sa Grynet illmarigt och plirade förtjust. - Det är din tur att byta, sa jag raskt till morfar då, men tänk då hade hon bara skojat med oss, den busiga ungen. Inom fem minuter sov hon gott och det gjorde nästan mormor och morfar också, men vi kämpade på någon timme till.

Sen vaknade jag vid fem imorse för då rörde Grynet på sig i sängen, men hon vaknade inte utan låg där och snusade så förnöjt. Bredvid mig låg morfar och snusade lika förnöjt, alltså det är inget fel sätt att vakna på! Kvart över sex sådär hörde dock en liten röst som sa - mormor! och då kom hon upp i sängen och busade tills klockan var grötdags (och då hade fröken inom parantes bajsat också, vilket mormor fixade till med stor ackuratess). Så det blev gröt och sen, eftersom morfar såg innerligt pömsig ut, gjorde mormor en heroisk insats och krånglade med sig såväl barnbarn som vagn som hund ut i den dimmiga morgonen. Vi gick där i Botan och mormor sjöng om ekorrn och bä bä vita lamm och blinka lilla stjärna så att alla råkorna flydde i panik.

När vi kom hem igen fick morfar också frukost och Grynet stärke sig med en ostmacka och sen sorterades det kakformar och bakmått och det ena med det andra med benäget bistånd av Loppan som tyckte att det såg rysligt spännande ut, och Grynet delar givmilt med sig.

Och sen sjöng Grynet för morfar och mig och busade lite till innan Grynets mamma kom för att hämta henne; både Blinka lilla Stjärna och bä bä vita lamm fick vi höra. Loppan sjöng inte men tyckte nog att det var rysligt vackert.

Det blev väldigt tomt när Grynet åkte hem, så morfar och jag tog en sväng ut på landet för att köpa nya oljerockar - är man anglofil så är man. Loppan fick följa med och sen åkte vi ner till Vombsjön och tog en promenad där Loppan sprang så att sanden yrde. Ett litet vinterdopp blev det för henne också, det är ju stärkande och nyttigt. Det var väldigt vackert där nere vid sjön, lite dimmigt och väldigt höstigt.

Kom inte mormor med på foto den här helgen kanske man undrar? Klart jag gjorde, det såg Grynet till!