fredag 11 november 2016
Ett sekel
...och en månad lite drygt är vad som skiljer dessa damer åt. Lite mer skrynkel på den ena, lite mer bebishull på den andra.
I veckan var vi uppe hos gammelfarmor och hälsade på, med Hjärtegryn och Indy i släptåg. Jag får nog säga att maken, dottern och jag spelade mer biroller i den föreställningen; alla blev så glada över att få se ett litet glatt Hjärtegryn och en skuttig valp. Det är fint för gamla händer att få klappa en sån där liten en på kinden, och att få stryka en mjuk valppäls (om de hann med i förbifarten när lilla Loppan studsade runt).
Det känns märkligt att tänka sig att gammelfarmor varit sådär liten och oskrynklig en gång i världen - och att Hjärtegrynet kanske om hundra år sitter där med sitt lilla barnbarnsbarn i knäet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget
(
Atom
)
Hej Irene!
SvaraRaderaVill bara lämna ett litet avtryck här (vi har fått besök under tiden som jag varit upptagen med lite datorarbete). Äntligen har jag läst din blogg och fått se underbara bilder på hjärtegrynet och den lilla fyrbenta! Underbara båda två, var och en på sitt sätt och dagens bilder är ju framtida minnen som man gärna betraktar.
Tyvärr hittade jag inte din maildress i hasten, så det får bli en hälsning på detta vis!
Klappa och klia lite på den söta med päls och ge grynet en liten kram från en Maja i Paradiset.
OCH naturligtvis GRATTIS på födelsedagen även om jag är väl sent ute!
Kram Kram
Hej Maja! Så roligt att höra ifrån dig! Jag har förstått att bloggandet har legat på sparlåga ett tag för din del, så det var extra roligt att du tittade in! Ja, det är verkligen härligt med barnbarn - och med valp! (även om den sista ger matte ett eller annat grått hår. Precis som det ska vara :)
Raderakram