Sommartider, hej, hej

Är man gift med en halmstadbo så kan man ju sin Gyllene Tider - och vad kan då passa bättre att gnola på än "Sommartider, lalala..."? För rätt vad det var så exploderade sommaren och då har man inte tid att sitta inne och blogga, då njuter man av livet. Företrädesvis utomhus. Men lite foton har det ju ändå blivit, så det är väl lika bra att skramla ihop ett inlägg som spretar åt alla håll. Något som inte spretar, i alla fall inte så värst, är rhododendronen i Botan.

Jag tog ett foto, men det är för några dagar sedan och nu är det nog lika bra att lägga ut en bild innan rhododendronen blommat över. Man vill ju ändå vara lite rykande aktuell i sin blogg, inte komma med gammal skåpmat

Traskar man inte runt i Botan, ja då kan man ju traska runt i Linnebjer med Poppy och Enya - eller runt Hofterups mosse med Lisa och Sally. En runda som blev något längre än planerat, så kan det gå när man liksom tror att man ska ta åt vänster när det visar sig att rakt fram hade varit mer enligt plan. Men inte kan man klaga på det när solen skiner och man har fikat och pratat och haft det himla bra ändå?

Grillen har åkt fram i trädgården och Loppan parkerar sig ju såklart vid bordet, men för säkerhets skull på behörigt avstånd från det grillade. Nog för att jag är omåttligt svag för den där raggfian vi har, men det grillade vill jag ändå ha för mig själv. Ja om man bortser från de smakbitar som ändå på något sätt slinker ner i Loppans gap. Lätt hänt, det där.

Men sommar, det är ju inte bara att grilla, jordgubbar är ju också en angenäm ingrediens i sommarlivet. Och för vissa var det inte bara årets, utan livets, första jordgubbe. Och vad tyckte vi om det då? Med beröm godkänt ser det ut som!

Loppan, fick hon några jordgubbar? Nej, det fick hon inte, hur snålt det än kan verka. Men däremot fick hon gå på promenad med Kickan och dessutom fick hon tiara! Det är minsann inte många raggfior som uppnår denna grad av tjusighet! Nu fick ju tiaran stanna i Halmstad, men tänk så imponerade hundkompisarna hade blivit annars när vi tagit vår morgonpromenad i Botan. Jag får kanske köpa Loppan en egen huvudprydnad?

Nu var det ju inte bara Loppan som var tjusig om skulten. Grynet, Pyret, morfar och jag tog en sväng om Kulturen när det var studiedag. Uppenbarligen för lärarna, och det kan jag tänka att det är nog bra om de fortbildar sig när de har så vetgiriga och kunniga elever som Grynet och Pyret. Då får man se till att man ligger i framkant! Vi besökte HC Andersen-utställningen och där kunde man minsann klä sig både i mantel och krona. Eller, för den delen, ha sin egen fina hatt som Grynet. Mormor, hon är ju också mer åt hatt-hållet. Krona i all ära - men kan det vara särskilt bekvämt? Och är det inte lite svårt att kombinera med sin icke-så-glamorösa garderob?

Men nu ska vi inte prata kronor längre, utan nu är det verkligen läge att utropa allmän flaggdag, för om inte detta är värt att flagga för, ja då vet då inte jag vad som ska till. Här är det läge för en liten trumvirvel; Pyret har knäckt stick-koden. Vi har ju provat lite då och då, och nu var dagen när Pyret helt plötsligt stickade maska efter maska alldeles sjäv! En halsduk ska det bli, för det har Pyret bestämt. Varje varv är 22 maskor och 3 varv stickade Pyret SJÄLV och kan man då lite pluttifikation så räknar man raskt ut att det blir 66 maskor!! Sen var Pyret trött och undra på det, att sticka kräver koncentration. Mormor är makalöst stolt!

Grynet har inte kommit riktigt lika långt, men däremot är hon kreativ och skicklig på att måla, så då passar det ju bra att vi varpå Målamik och målade lite keramik. Mormor och morfar målade också. Morfar målade ett rött fat som ska bli kakfat i Halmstad är det tänk, och mormor målade en orange skål med prickar inuti. Prickarna är måhända inte av det allra rundaste slaget, utan lite mer konstnärliga kan man tänka. Eller också är det så att mormor inte är så makalöst bra på att på fri hand måla prickar. Så kan det också vara, men jag föredar att se det som ett uttryck för min konstnärliga sida. Lite så har vi haft det här i dessa sommaratider. SMHI varnar för lite regn nu i veckan, men regn behövs ju det också. Så får vi förhoppningsvis njuta vidare av sommaren efter det.

Övernattningsgäster, kusiner och lekplatser

Nu har vi för första gången haft övernattande gäster i vår lägenhet i Halmstad - och inte bara en, utan två! Dottern och svärsonen firar om några dagar 10 år som gifta (och hur fort gick inte det?! Det känns som alldeles nyligen vi stod i solen utanför Hardeberga kyrka och gratulerade det nygifta paret, och nu har det kommit såväl ett Gryn som ett Pyre). Väl värt att fira, med andra ord! Alltså åkte jubilarerna på en liten resa och Morfar och jag tog Grynet och Pyret med oss och körde norröver. Lagom långt norröver och då hamnar man i Halmstad. Eftersom vi körde på kvällen somnade båda flickorna i bilen, vacklade in och somnade sedan om igen och sov hela natten. Och det var ju himla bra, för sen var det full rulle i fyra dagar så man behövde verkligen vara lite utsövd!

Halmstad har många fina lekplatser och vi inledde med Djungellekplatsen i Norre Katts park. Man kan balansera, hoppa och åka rutschkana, som är imponerande hög och som flickorna med dödsförakt kastade sig ut i! Morfar, Loppan och jag nöjde oss med att titta på, det var tillräckligt hisnande. Man är ju dessutom rädd om sina lårbenshalsar, kan vara bra att ha kvar tänker jag.

När allt hade hoppats, rutschats, balanserats och sprungits i tillräckligt antal gånger traskade vi in mot stan för att få oss lite kultur till livs. En skulptur av Lena Cronqvist till exempel. Klättervänlig även den! Och tänk, nu är flickorna så stora att de själva kan gå med Loppan i koppel, ja i alla fall om det inte är en katt eller något annat som ska jagas i närheten för då får mormor rycka in lite. En fotoutställning på Stora Torg hann vi också med, men sen fick det vara nog med kultur, för sen gick vi hem och fikade lite och spelade spel.

Vi bor ju nära biblioteket, så nästa dag inleddes med ett besök där. Vi fick med oss en ansenlig trave böcker hem, om kungar och drottningar och hundar och sälungar. Lite för var smak alltså. Medan Grynet drog sig undan med en bok spelade morfar och Pyret Fia, och jag tror nog att Pyret vann. Men sen var det dags att ge sig iväg igen, för vi hade stämt träff med kusin Kickan och kusin Knyttet på Bronsålderslekplatsen.

Grynet var mycket förväntansfull; en historisk lekplats! Kunde det bli bättre? Vi kom först, men strax därpå kom Kickan och Knyttet cyklandes och leken kunde dra igång. Grynet påpekade dock att de där hällristningarna, de var inte riktiga, så helt historisk kändes kanske inte lekplatsen. Men visst kunde man leka och sedan fika lite, men det var nog inte favoriten av de lekplatser vi besökte. Det fanns i alla fall saker att balansera på och klänga i och rutscha i så helt värdelös var den absolut inte. Vissa nöjde sig med att krypa runt i rasande fart. Det är full fräs på alla fyra flickorna så mormor/farmor blev mycket nöjd med att lyckas fånga dem alla på en och samma bild - men man får vara snabb!

När vi hade tröttnat på den ohistoriska Bronsålderslekplatsen besteg vi Trollberget som lämpligt nog låg alldeles bredvid. Det var lagom bestigningsvänligt, i alla fall på uppvägen. På väg ner tog vi en liten genväg - och det vet man ju hur det är med genvägar, ibland blir det senvägar. I alla fall så försvann den där gåvänliga stigen och svärdottern balanserade med stor skicklighet och viss hjälp av Grynet ner cykelvagnen med Knyttet i. Pyret och Kickan, ja de hittade trollens grotta! Som tur var, var trollen inte hemma. Men vi hade hittat spåret av en trollfot längst upp på toppen, så vi visste ju att de fanns där någonstans. Efter all frisk luft och motion var det fyra trötta flickor (och, för all del, en trött morfarmor) som belåtna åkte hem. Kickan var så trött att hon somnade på trappan till huset medan mamma och pappa satte in cykelvagnen i garaget.

Är man i Halmstad, ja då vill man ju ut till havet! Även om vi såg några som badade, var väl ingen direkt sugen på att kasta sig i böljan blå (Loppan undantagen), men vi knallade runt på Västra stranden för där får hundar vara lösa, vi lyssnade på vågornas kluckande och plockade många fina snäckor. Sen åkte vi hem till Kickan och Knyttet och grillade korv och rensade maskrosor och njöt av försommarvärmen som infunnit sig. Och Knyttet visade att det kanske blir en fotbollsspelare även av henne, precis som kusin Pyret! Fast hon får kanske lära sig att gå först - men det är på gång! (där fick jag till det, minsann).

Hemma igen bakade Pyret och jag banankaka, jo för vi skulle ju träffas på ytterligare en lekplats dagen därpå, och då kan man behöva stärka sig med lite fika. Morfar och Grynet ägnade sig åt att upprätta ett släktträd över familjen Anka. Det är ju tur att morfar har ett släktforskningsprogram på datorn, för där ägnade de sig med liv och lust i att lägga in alla Ankor, såväl von:are som o-von:are, Knöösar och allt vad det var. Sen poppade vi popcorn, jo för nu var det ju dags för Eurovision och det skulle vi såklart titta på! Men först tittade vi på Saltkråkan på tv. Och tänk, trots att serien är närmare 60 år gammal, så gillade även dagens barn att titta på Tjorven och Båtsman och vi fick höra ett eller annat "farbror Melker - vet du vaaaad". Nostalgiskt och bra! Så småningom drog dock Eurovisionspektaklet igång och vi hade sagt att flickorna fick vara vakna så länge de ville. Men långa dagar ute i solen med full aktivitet tog ut sitt pris - redan under 5:e eller om det var 6:e bidraget somnade både Grynet och Pyret gott, och mormor tänkte att det var nog ingen större förlust. Så småningom somnade även mormor, och - förmodar jag - även morfar.

Sen kom sista dagen. Vi hade stämt förmiddagsträff på Trollskogens lekplats och det var nog höjdpunkte bland lekplatserna! Fast först måste man vakna och Loppan hjälpte till att väcka Pyret som behövde ligga och morna sig lite.

Inte nog med att lekplatsen låg lummigt och vackert, det fanns dessutom en hundrastgård alldeles bredvid, och där kunde man ju också leka!

På den riktiga lekplatsen kunde man spela på olika instrument inne i dungen, men kunde klättra och gunga och så kunde man traska runt på knubbiga ben och lukta på maskrosorna som här inte hade rensats bort.

Dessutom kunde man klättra på klättervägg - och klättrar de stora kusinerna, ja då klättrar Kickan också. Morfarmor får emellanåt hjärtat i halsgropen, men hon tänker också att det är bra att vara stark och smidig och då måste man ju träna - och starka och smidiga, ja det är alla flickorna! Måhända inte mormor, men det kanske inte är för sent än? Sen smakade det bra med nybakt kaka och lite dricka innan det var dags för ett sista besök på biblioteket och ännu lite arbete på familjen Ankas släktträd. Sen packade vi in allt i bilen igen och körde hem till mamma och pappa och precis som på uppvägen somnade två trötta flickor i bilen. Det var roligt med övernattningsgäster och än finns det fler lekplatser och andra ställen att upptäcka i Halmstad så vi ser fram emot fler besök!