Familjeliv

Nu är det ju ett tag sedan Grynet fyllde 9 år, och kalaset vi skulle gått på, det satte ju ett illvilligt virus p för. Men nu var det dags! Man vågade verkligen inte ropa något 'hej' förrän man kommit över någon som helst bäck för vem visste om alla skulle vara friska och kunna komma på kalas hur mycket tummar man än höll? Så blev det i alla fall! Alla dök upp i finstassen, men sötast av alla var självaste 9-åringen med rosor i håret. Solen sken, födelsedagsvimplarna hängde längs väggarna och ballongerna svajade i fönstret.

Och på födelsedagsbordet stod födelsedagståget helt enligt traditionen. Men nu får det ju inte plats med fler siffror! Nästa år blir det tvåsiffrigt.

Presenter delades ut och sen blev det ett hejdundrande tårtkalas där ingen mindre än Grynet själv bakat såväl hallonmoussetårta som maränger och kärleksmums, medan farmor bidragit med igelkottskakor. Och det kan jag ju säga att själv hade aldrig kunnat baka en så fin tårta när jag var 9 år - frågan är om jag kan det nu? 

När vi alla ätit tårta så att magarna stod i fyra hörn ägnade vissa sig åt att motionera bort såväl chokladbottnar som hallonmousse - det hoppades och cyklades på den nya födelsedagscykeln medan den något äldre generationen kanske mest satt och pratade. Pyret försökte ihärdigt få mormor att hoppa i studsmattan med henne och Kickan, men mormor var märkvärdigt motsträvig och vägrade. Däremot gungade hon lite senare, men insåg att även det känns rätt sjösjukeframkallande nuförtiden. Bäst att hålla sig på fast mark.

Det var full rulle hela eftermiddagen! Utklädningskläder skulle provas, böcker skulle läsas, musik skulle musiceras och svärdottern satte sig rast och virkade ett pannband till Pyret - en skapande och kreativ eftermiddag helt enkelt! 

Vi bjöds på födelsedagsmiddag och upptäckte att vi visst kunde äta mer! När det är gott så är ens kapacitet stor. Så småningom var det ändå dags för vissa att klä sig i pyjamas och sen körde vi hem till Halmstad igen, mycket mätta, mycket belåtna och nöjda efter en väldigt trevlig dag tillsammans med familjen!

Nu var det ju inte slut på familjeliv för det, nej minsann. Dagen därpå skulle sonen och svärdottern tapetsera och det begriper ju vem som helst att blanda in en snart 4-åring och en snart 2-åring i ekvationen  med tapeter, tapetsklister, borstar och färger och sånt, det blir inte bra. Det är nog enklare att jonglera 5 svärd samtidigt. Men det blev ju Loppans och vår vinst det, för flickorna kom och hälsade på farmor och farfar. 

Kickan matade  Loppan, farmor och Knyttet byggde med djurhusen och de små djuren, ja alla utom den lilla kyckligen som gått sitt öde till mötes i Loppans käftar.

Vi hann med hela programmet; lekplatsen, pannkakor och biblioteket. Lite orutinerat hade farmor och farfar inte tagit med skötväskan till biblioteket, men farfar lubbade raskt tillbaka och hämtade den när behovet uppstod - tur att vi bor så nära biblioteket! 

När mamma och pappa var mätta på att tapetvåder och dito klister kom de och åt kvällsmat och sen åkte hela familjen hem igen. Farfar och jag slog oss ner i våra fåtöljer och enades om att vi haft en himla trevlig helg! Under fåtöljerna, ja där låg Loppan och snarkade så det dånade. Det är roligt med barnbarn, men en liten terrier har ju fullt upp med att vara vaken och på alerten. Undra på att man drar en eller annan timmerstock då när lugnet åter sänkt sig.