Plötsligt händer det - igen

 Det är inte bara färdigrenoverade fasader som händer, nejdå. Det händer andra saker så där plötsligt som i reklamen. Men för att man ska förstå det där plötsliga så kanske jag ska börja från början. Eller någorlunda början, vi behöver inte gå ända tillbaka tills när islandsisen drog sig tillbaka och allt det där. Men så här; genom Halmstad flyter Nissan. Nu har ju i och för sig Halmstad bara legat här sedan 1320-talet, innan dess var det Övraby som gällde. Fast å andra sidan så flöt ju Nissan vid Övraby också, så vi lämnar det spåret. I alla fall; Nissan flyter genom Halmstad. I Nissan ligger en liten ö vid namn Laxön för sig själv. För länge sedan vad det dit man tog sig när man kände en obevinglig lust att svinga sina lurviga i en dans, jo för på Laxön låg en dansbana. Ut till Laxön rodde man, eller tog en sån där färja där man drar sig ut med hjälp av rep. Sen kunde man dansa tills morgon grydde. Sen blev väl folk lite lata och orkade inte hålla på där och ro, så då dansade man på andra ställen, i Folkparken till exempel. Där även undertecknad har hasat runt med maken på det glada 70-talet. Om man nu inte försökte tag sig in på Norre Kavaljeren där man även kunde spela roulette.

Laxön, den låg i alla fall kvar och det har väl varit lite olika saker där ute, typ scoutgård (?) på 90-talet, men till viss del har den nog sovit sin Törnrosasömn. Numera drivs där sånt som yoga-retreater och glamping och allt vad det är. Färjan är ersatt av en bro som tas upp över vintern, men över bron kommer man inte om man nu inte vill retreata sig eller glampa eller så. Loppan och jag, och ibland även maken, vi traskar ofta längs Nissans strand för det är en fin promenad och i stort sett varenda gång säger jag att det vore väl himlans trevligt om man kunde promenera ut till ön och ta sig en titt - för visst är det något tilltalande med en plats som är lite hemlig och otillgänglig så där, men så lockande nära? Men grinden till bron är alltid stängd och låst så det har inte blivit av. Maken, som ju ändå är gammal Halmstadbo har inte heller varit där. Men så, häromdagen när vi gick längs Nissan så såg jag att bron var ute igen. - Tänk om man kunde gå över! sa jag, som jag brukar göra. - Fast det går väl inte, fortsatte jag sedan desillusionerat.

När vi närmade oss så såg vi att det var ett par män som höll på att göra nya räcken till bron och maken, som är en handlingskraftig make, han knallade raskt fram och frågade om man kunde få lov att spatsera över? Sedan fick han fråga en gång till, fast på engelska, för snickaren pratade inte vårt vilda tungomål. Det var dock en hyvens snickare som tyckte att jodå, bara vi inte ramlade i vattnet så gick det alldeles utmärkt. 

Vi traskade raskt över innan någon hann ändra sig, och utan att ta oss ett ofrivilligt dopp i Nissan. Den fina portalen såg ut att behöva en rätt genomgripande uppfräschning, men solen sken, vitsipporna blommade och vi strosade runt och tittade oss omkring.

Och nog kunde det varit lite mysigt att dansa på den här utedansbanan? Eller bara sitta vid någon av grillplatserna och njuta av sommarkvällen? Loppan och jag passade på att ta igen oss lite i solen på en plattform till en glampingstuga som ännu inte kommit upp. Det är nog det närmaste jag kommer att komma någon form av glamping, mina campande dagar är över, vare sig av plebejisk eller glamourös natur känner jag.

När vi sedan traskat runt ön gick vi tillbaka över bron, utan att ramla i den här gången heller. Så nu har jag minsann varit på Laxön, bara så där. Utan att behöva vare sig yoga eller dansa heller, eller ägna mig åt någon form av kampsport heller för det kan man tydligen också syssla med där ute lite då och då. Passar mig mycket bättre så här, med en liten stilla promenad som nu också stillat min nyfikenhet. Så visst har reklamen rätt; plötsligt händer det.