Höstkänningar

Ännu är det sommar, ännu är det augusti, men visst börjar man få en liten aning om hösten? Inte mig emot, jag gillar årstidsväxlingar. Det är något i luften när man traskar ut med Loppan på morgonpromenaden. Inte så tidigt som när man jobbade, men definitivt morgon. Och förresten, inte kunde man väl tro hur upptagen man kan vara som pensionär. Herregud, det är ju fullt upp hela, hela tiden! Man har helt enkelt blivit sån som man log i mugg åt när man själv var inne i råttracet, en sån där pensionär som informerar sin omgivning om hur mycket man har att göra. Omgivningen himlar med ögonen.

Ingen kan ju påstå att det är synd om en för man gör ju faktiskt (nästan) bara sånt som är roligt. Häromdagen, till exempel, ja då knallade maken och jag till Örjans Vall där vi till makens oskrymtade belåtenhet såg Halmia tvåla till Vejby med 6-1. Medan maken mös och pös tittade jag upp emellanåt och sa "bravo!" lite så där i största allmänhet, medan jag stickade vidare på en strumpa. Hösten nalkas, som sagt, och då behövs lite ylle på fossingarna. En annan gång när jag också följde med gjorde Halmia också 6 mål, däremot när sonen följde med maken på match så förlorade de. Maken har nu bannlyst sonen från Örjans Vall.

En annan sak som kommer på hösten är bär. Häromdagen snavade vi ju över lingon i (mycket liten) mängd, och nu, nu är det hjortronens tid. Nu kan man ju tro att hjortron, de växer väl mest uppe i Norrland och vem vill ut och slåss mot norrländska mygg? Alltså har jag löst det genom att ropa in en härligt röd och alldeles myggfri vas "Hjortron", formgiven av Monica Bratt. Helt utan att jag planerat det har det nämligen visat sig att jag visst samlar lite på Monica Bratt-prylar och vem kan motstå rubinrött glas? Inte jag i alla fall. 

Jag vill ju tro att det inte bara är jag som är förberedd när höstkylan sätter in. Nej minsann. Grynets Riddari är färdig, alla trådar är fästa, den är blockad och väntar bara på att termometern ska visa ett färre antal grader. Så rolig stickning! Inte utan att man blir sugen på en Riddari själv. 

När man är färdig med ett projekt så infinner sig en viss rastlöshet. Ja, jo, strumpstickning kan man väl alltid pyssla med men man vill ju ha något mer rejält att hugga stickorna i. Mönster är införskaffat till en kofta till dottern, men eftersom hon också är lite känslig mot sticksig ull måste hon följa med och klappa på garn i butiken innan jag kan köpa garn till den. Eftersom hon ska ranta runt halva jordklotet och maken och jag därefter ska göra en något mer modest resa, får koftan ligga lite på vänt.

Så då fick det bli inköp till en Tarjei Sweater till maken.  Han föreslog svart, men jag lade in mitt veto. Sticka i svart, skulle inte tro det. Men grått är flott, så grått får det bli i två olika nyanser som ska blandas. Blir nog bra. Hoppas jag. För jag har läst beskrivningen och den är så där invecklat internationell; det är ett norskt mönster på engelska med German short rows och en himla massa andra intrikata saker verkar det som. Ska bli ohemult roligt att se om jag får ihop det.

Så ja, hösten är i antågande och det känns fint. Ännu kan det bli många soliga dagar och kanske rentav ett bad? Förra året badade vi ju för första gången en vecka in i september så hoppet finns ännu. Och till dess kan jag roa mig med mina germanska kortvarv.