Sporttider

Det har varit så många idrottsliga aktiviteter på sistone att man kunde tro att vi helt plötsligt hade utvecklats till en synnerligen atletisk familj. Detta vore en himmelsskriande feltolkning, i alla fall om man menar undertecknad.

Vi gick ut hårt med fotboll; VM-match minsann och alla var synnerligen peppade. Halmstad kryllade av gultröjade människor som skrålade "mål, mål, mål!! vi vill ha flera mål!" och måhända slank det ner en eller annan öl. Det verkade finnas en korrelation mellan mängden öl och nivån på skrål observerade jag.

- Men herregud, sa jag till maken när vi passerade ett balkong med ett gäng ynglingar som var synnerligen peppade, - hur ska de orka? Matchen börjar klockan 19 och nu är den bara 15. Nåja, det var ju inte vårt problem, vi skulle titta på när Sverige tvålade till Nederländerna tillsammans med Kickan och Knyttet och deras föräldrar. Flickorna var minst lika peppade, och det alldeles utan tillstymmelse till alkohol. 

Men tja, så gick det som det gick. Knyttet övergick till att heja på domaren, flickorna tröstade sig med popcorn och fotbollschips och det gjorde de rätt i. Punkterade förväntningar, minst sagt.

Dagen därpå, då såg vi inga gula fotbollströjor alls, men vi fortsatte vår sportkarriär. Denna gång stod det minigolf på programmet. Vi åkte till Japan på Östra Stranden där maken spelat när han var barn, och där våra barn också svingat en eller annan golfklubba. Ganska svåra hål, men Grynet kämpade på och fisxade flera hål alldeles utmärkt. Pyret var protokollförare och räknade ihop slagen, och efter en hård batalj blev det oavgjort mellan svärsonen och maken, med dottern och mig som runner-up. Vi tackade oss kollektivt för en god match och firade med en glass som satt som en smäck. Glass är aldrig fel!

Sen åkte flickornas föräldrar hem medan flickorna stannade hos mormor och morfar. Eftersom sommaren kommit åkte vi och badade. Dock inte i havet, utan på Brottet som inte är så kriminellt som det låter. Grynet och Pyret tyckte att det var lite svalt i vattnet men tog sig ändå ett dopp. Jag skickade foton till dottern, alias mamma (ja det blir lite förvirrande det där med döttrar och mammor i flera generationer) och undrade om hon kände igen sig. Hon och sonen (ja, alltså inte hennes son utan undertecknads) hade ju badat där när de hälsade på sina farföräldrar i Halmstad när de var små.  - Hade ni med kall saft i termos och nektariner, för det hade alltid farmor, svarade hon. Jag fick lite generat erkänna att det rått en förfärande brist på såväl saft som nektariner.

Så kunde vi ju inte ha det, här fick bli bättring!  Så när vi åkte till lekplatsen på Galgberget dagen därpå, ja då hade mormor med såväl saft, som äpplesockerkaka och kaffe. Man behöver styrka sig när man far fram som ett jehu och bland annat fräser runt i zipline. Nu ska ingen tro att undertecknad gjorde det, det var Grynet och Pyret som fräste runt. Dock fick morfar och mormor kaffe och sockerkaka de också, trots bristande gymnastiska insatser. 

När vi hade hämtat Loppan hos frisören där hon varit på spa-dag och blivit alldeles väldigt mjuk och fluffig och fin, åkte vi hem till kusinerna där vi bjöds på kvällsmat vilket var väldigt mysigt. Sen lämnade vi bl.a. en 2-åring - men en som fyller 3 år idag minsann! Hipp hurra för Knyttet! Tänk att nu har vi inga småbarn som barnbarn längre. Nästa helg blir det kalas och det ser vi fram emot.