Aprilväder

Skärtorsdag. Och april. Jag promenerade genom stan imorse, solen sken och jag gick och tänkte på vilken vacker stad Lund är. Jag har bott här hela mitt liv (om man bortser från en kort sejour till en av byarna runt stan något år), och jag tröttnar aldrig på denna stad.

I vilket fall som helst, jag gick där, mitt mål var en ny frisör. Härom månaden hade jag en hårresande (!) upplevelse hos min vanliga frisör och jag fick den sämsta klippning jag någonsin haft. Om man bortser från ett eller annat självfriserande när man var i sisådär 5-årsåldern och då bekymrade det en inte så mycket hur hårtestarna såg ut. I januari fick jag en ny frisör som var osäker, som inte riktigt visste vad hon gjorde och resultatet blev förfärligt. Nu blev hon så himla ledsen så jag var tvungen att trösta henne med att det kunde varit värre; man kunde varit en förföljd minoritet i Syrien till exempel. Let's face it; hår är hår och det växer ut igen. Men trots allt kände jag att det var dags för något nytt, en ny frisör. Jag hamnade hos en bestämd och rolig dam. - Jag gillar inte öron, sa jag. - Jag vill inte ha för kort hår, för då syns öronen meddelade jag vidare. Frisören lät förstå att det var inget fel på mina öron och förresten tyckte hon att jag skulle klä förträffligt i en kort frisyr så det där örontramset fick jag sluta med. Nu har jag en kort frisyr. Och trivs förbluffande bra med det.

Nåväl, solen sken som sagt. Jag kom hem igen, greppade Huliganen, solglasögonen och tänkte mig en härlig vårpromenad. Då blåste det iskalla vindar! Då började det hagla! April. Jag säger bara det.

Men hagel eller ej. En ledig skärtorsdag är ändå en ledig skärtorsdag.

Vi var och handlade mat, maken och jag. Äta bör man jui, även på torsdagar. Och för en gångs skull kom jag att tänka på att det är ju faktiskt skärtorsdag, och då kommer det små påskkärringar och vill ha godis. För det mesta tänker jag inte på sånt och otaliga är de gånger då jag fått stå där med skammens rodnad på mina kinder och säga "vill ni inte ha ett äpple? Ta en banan åtminstone!". Men nu, nu handlades det godis. Inte för mycket, man vill ju ändå tänka på de små magarna. Jag har fördelat godiset i små påsar med lila rosetter.

Men nog är det konstigt, inte en endaste påskkärring har knackat på dörren. De har väl farit till Blåkulla allihop. Det är inte lönt att de kommer imorgon, för då lär maken och jag ha satt i oss alltihop.

Ikväll blev det dock inte godis (man vet ju inte, det kan ju komma någon senfärdig påskkärring menar jag). Det blev Caesarsallad. En av mina favoriter. Jag äter ofta det när vi är på restaurang, men med risk för att låta självbelåten; det finns inte så många som går upp mot min egen. Det ska vara mycket vitlök och sardeller när man gör majonnäsen. Då blir det bra. Och det blev det ikväll.

En mycket bra dag! Trots hagel.