Den kunde inte tåla sig

Magnolian. Och det är nästan en vecka till Valborgsmässoafton, så hur har den tänkt klara det? frågar man sig. Dessutom blåser det i den, så det är omöjligt att ta en skarp och fin bild. Jag kan inte påstå att magnolior är så värst samarbetsvilliga, hur vackra de än är. De gör visst lite som de vill? Ungefär som en västgötaspets skulle man kunna säga.

Själv har jag ingen (magnolia alltså. Som tur är har jag ju en västgötaspets!) Jodå, jag har försökt, men den dog pronto. It pulled up it's daisies, kan man säga. Så det är ju tur att grannen har en, som vi kan njuta av ändå. För med sån blomning så förlåter man dem ändå det mesta.

Inne i vår trädgård börjar äppleträden grönska så smått. Pärlhyacinter pärlar på och kungsängsliljan jag fick av syrran förra  året blommar beredvilligt i all sin rutiga glans.

Man får nog säga att det är en skön tid i trädgården nu - även om man har den full av byggnadsställningar. Kanske inte så vackra, men de kommer ju att leda till ett nytt och fint tak, och det är inte det sämsta, det är ju faktiskt mer nytta med det än med en magnolia som inte ha vett att ta det lite lugnt och fint.

Man kan, med visst fog, undra varför jag sitter här en fredagsförmiddag och bloggar och inte arbetar i mitt anletes svett?

Det beror på att om en liten stund kommer syrran och Zoya. Zoya får stanna här medan syrran och jag drar till Köpenhamn! Det är afternoon tea och lite shopping som lockar. Och hur bra jag än tycker om mitt jobb, så får jag nog säga att en fredag i Köpenhamn slår att sitta på kontoret.