Det finns saker som man inte visste att man verkligen behöver

 Häromdagen hade jag besök här av goda vänner, vänner sedan den tid vi hade häst och dottern och jag tillbringade nästan mer tid i stallet än hemma. Alltså vänner man har mockat skit med, nojat över halta hästar med, som har sett en när man varit som mest till sin fördel; i leriga stallkängor med höboss i håret (det hår som låg som ett svettigt våtvärmande omslag kring skulten efter det att man fått av sig ridhjälmen). Numera ses vi inte så ofta, men i söndags var det dags!

Eftersom vädergudarna var på vår sida satt vi länge i trädgården och åt choklad- och hallontårta tills vi blev tämligen fyrkantiga och alldeles väldigt mätta. Jag gillar egentligen inte värdinnepresenter, jag tycker det är roligast att träffas utan att man måste ha med sig prylar. Nu var det dock första gången de flesta var här och de hade omtänksamt tagit med diverse ätbara saker som vi kommer att njuta av till sista smulan, fullt så principfast är jag inte att jag tvingade dem att ta med sig alla godsakrna hem igen...

Ellenmamman är en sådan som  har öga och blick för det där med presenter, så hon gav mig denna skapelse. Jamen kolla! En julgranskula i form av en västgötaspets! En som dessutom har ett skrynkelöra, precis som Huliganen. (Det är örat som man inte ser under mössan, men jag är helt säker på att det är lika charmerande skrynkligt som hos vår fyrbening). Förvisso lever tydligen julgranskuletillverkarna i villfarelsen att detta föreställer en corgi, men det ser ju vem som helst att det är en västgötaspets. En som ska hänga på hedersplats i granen när vi väl kommer så långt.

Som sagt; jag visste inte att jag behövde en sån julgranskula. Det är ju tur att Ellenmamman har bättre koll på tillvaron så att hon kunde befria mig ur min julgranskulemisär. Vilken fröjd och gamman det kommer att bli här till jul när vi slipper att bara ha de gamla tråkiga röda kulorna i granen och när denne tjusige vovve kommer att sprida julstämning och julfröjd, för att inte säga -gamman, som ett litet vulkanutbrott omkring sig. Jag kan knappt vänta.