Söndagslugn

 

Det är väldigt lugnt här. Lite beror det nog på att studenterna förmodligen tar det väldigt lugnt... det är novischvecka och det dräller studenter i de mest varierande utklädslar i stan; det är smurfar och romerska legionärer, indianer och faraoner. Igår kväll mötte vi Stålmannen på kvällspromenaden, så vi känner oss helt trygga här i vårt kvarter. När studenterna inte dräller runt har de festat rejält och då kan man ju behöva ta igen sig på söndagen, det förstår man ju.

Själv har jag inte tagit igen mig, ånej. Uppe med tuppen (okej, en ganska senstartad tupp måhända) var jag och bakade. Muffins och småkakor och det ena med det andra. Efter att ha läst lite fel i recepten blev det rätt bra ändå, man får vara lite kreativ helt enkelt!

Måhända kände maken att det liksom stack till i nacken av hans hustrus uppfordrande blickar för sen kom han löpandes och hackade grönsaker så det stod härliga till och det sprätte morotsbitar, fänkål och rotselleri över närområdet.

Jo, för det var liksom dags för lite familjesammankomst! Sonen kom ilandes redan i fredagskväll och idag kom först dotter och svärson och åt lite lunch innan en smärre hord av andra familjemedlemmar dundrade in. Smärst (så kan det nog inte heta? Va?) var Stina som underhöll hela sällskapet på bästa sätt!

Vi hade nämligen ställt till med ett redigt kafferep, bor man i en lägenhet från 30-talet så ska det liksom vara kafferep tycker jag. Med bullar och muffins och småkakor, inget modernt tjafs här inte.

Mina muffins fick godkänt tror jag!

Nu är det bara Huliganen, maken och jag kvar och nu har det stora söndagslugnet infunnit sig. Okej, det blev någon muffins kvar också. Men jag tror inte de blir så långlivade.