Tillbaka i verkligheten

Jag har varit lite bortrest ett par dagar. Bortrest som i konferens. Detta består ju för det mesta av föredrag i (alldeles för) långa banor, avbrutet av en eller annan kaffepaus. Så icke denna gången. För det första så konfererade vi alldeles vid Ringsjöns strand, och vädret var alldeles förträffligt soligt. Sen visade det sig också att det hela blev lite mer som en Oscarsgala, med filmiskt skapande! Märkliga kreationer! Tacktal! Vin! Mat! (Ja, plus en hel del föredrag också, i sanningens namn).

Vi konfererade med vårt finska dotterbolag och i förbrödringens namn hade vi lite get-together-och-slå-våra-synnerligen-kloka-huvuden-ihop-arrangemang. Närmare bestämt gjorde vi film. Oj, oj, oj säger jag bara. Det var socialrealism! Passioner! Action! Domedagsprofetior! Peruker och glamour!

Sedan visade det sig att den film jag deltog i vann. Och låt mig bara säga det, att denna film bestod av ca 1 minut ren och skär inspiration! Tyvärr finns det inga foton från vare sig den eller inspelningen (ibland har man tur...), så ni får tro mig på mitt ord. Jag var synnerligen tjusig iklädd en blond lockig peruk och harlekinklänning. Och ett blomdiadem. Min rollprestation var kanske inte direkt leading lady, men jag kände att jag gav allt!

Vid middagen hade jag på mig mina tjusiga röda skor som dottern och jag inhandlade tidigare i år i Köpenhamn. Redan på kvällen inhöstade jag en del uppskattande kommentarer och vid frukosten högg Pettrikka tag i mig och sa med stort allvar "the shoes you wore yesterday - I do believe that they might just possibly be the most beautiful shoes in the world".

Undra på att man åkte hem och kände sig hur tjusig och glamorös som helst.

Imorse efter frukosten firade Huliganen min hemkomst med att kräkas tvenne gånger på hallmattan som ett litet "välkommen hem"-firande.

Jaja, livet kan ju inte bara vara champagne och filmvinster.