Nr 2

...eller tre och fyra, beroende på hur man vill se det.

Maken, som i många avseende är en utmärkt make, har en ganska dimmig uppfattning om hur pass lång tid det tar att sticka herrstrumpor på stickor 2,5. Alltså utropade han hurtfriskt i vintras - du kan väl sticka strumpor till mig? Tio par vill jag ha!

Jag tittade på honom, fylld av kluvna känslor. Såklart blev jag väldigt glad över att han gillar mitt stickande så mycket att han vill ha egenhändigt stickade strumpor av mig. Men tio par? I herrstorlek? Det är ju 20 strumpor och inte i storlek 36 precis. (Jag var förvisso glad att det inte är sonen som frågade, han har ännu rejälare fötter längst ner på kroppen).

Snäll som jag är ångade jag iväg och köpte ett synnerligen dyrt och synnerligen enfärgat garn av exklusiva blåansiktade engelska får och stickade första paret.  Sen rotade jag i gömmorna och hittade restera av Drops fabel - inte så dyrt och inte så exklusivt, men i alla fall melerat = dvs det uppstår en viss spänning under stickandet. Inte den allra mest gastkramande, det erkänner jag, men det händer i alla fall något. Sen började jag sticka par nr 2, men så kom annat ivägen. 100 flyttkartonger, till exempel.

Man kan ju också tycka att det är märkligt att sticka yllestrumpor under sommaren, men okej, en sommar som i år, då är det liksom helt i sin ordning att tänka i ylle-banor.

Och nu är par nr 2 färdiga. Jag försökte få Huliganen att agera strumpmodell. Han var måttligt imponerad kan jag ju säga, och bilderna blev därefter. När han ville ta till tänderna för att dra av sig det där som matte med lock och pock dragit över tassarna ansåg jag att fotosessionen var över.

Han kan nog vara lugn, det lär dröja tills par nr 3 är klara. Man kan också notera att Huliganen och husse inte har samma fotstorlek.