Att vara ett skolboksexempel

Det är inte alltid man liksom lever upp till normen, att följa schema 1A och inte sväva ut i individuella variationer och avvikelser.

Men idag fick jag faktiskt höra att jag är ett riktigt skolboksexempel! Jodåsåatt, jag var väl hos min nya tandläkare, eller rättare sagt; hos den unga, vackra och trevliga tandhygienisten som putsade till gebisset så att man ska kunna le bländande igen. Och det var då det hände! Jo för det är nämligen som så att jag lätt får tandsten, något som jag förstår är lite genetiskt betingat och beror på hur mycket mineraler man har i sin saliv (?? - käre dentale son, om jag missförstått så kan du hoppa in och korrigera). I alla fall, när hon petat och putsat och ryckt och slitit så utbrast hon förundrat att jag får min tandsten precis där man "ska" få den, och precis på de tandytor som man också "ska" få den på. - Får inte alla det? undrade jag förundrat då, men se det får man tydligen inte för ens spottkörtlar kan uppenbarligen bete sig på det mest anarkistiska sätt och mynna ut både här och där, och tandsten gör tydligen lite som den vill den också.

Utom min. Som sköter sig exemplariskt.

Ja hon sa inte rätt ut att det där med att jag var som ett skolboksexempel innebär att jag är perfekt (åtminstone med avseende på tandsten). Men jag väljer att tolka det så.