Havängshelg

Varje år brukar jag ungefär vid den här tidpunkten skriva ett inlägg om en helg tillsammans med mina gamla gymnasiekompisar i Haväng, ett av paradisen på jorden.

Det brukar vara massor av bilder på sandstrand, hav, vågor, kottar, hundspår, grusvägar, tallskog också kanske lite mat och vin som krydda. I år blev det inte så, i år blev det sorgligt bristfälligt på det där med natur för min del, en supersur inflammerad hälsporre vägrade att lyssna till mina böner om att det där med att gå längs havet en höstdag är bland det bästa jag vet.

Haväng blev det dock! Först skulle vi dock sammanstråla på Österlen för en liten inledande lunch. Efter att alla i sedvanlig ordning och enligt gammal fin tradition a) kört fel, b) kommit för sent, c) undrat var i helskotta är vi någonstans kom vi fram till Gunnarshögs gård. Där var gårdskaféet stängt!

- Men!!!! sa vi med många ogillande utropstecken, köpte på oss diverse goda rapsoljor och åkte till Blå Huset i Borrby i hällregnet och åskan. Blå Huset är verkligen värt ett besök och varför jag inte fotograferade loppisaffären, kaféet eller trädgården har jag inget som helst bra svar på. Förmodligen för att ett gäng på sex pratglada vänner precis börjat värma upp.

Sen åkte vi till Haväng där solen tittade fram, också det enligt gammal fin tradition. De som inte hade hälsporrar eller trilskande lårmuskler promenerade ner till havet och vi andra tittade lite avundsjukt efter dem, men sen tröstade vi oss på bästa sätt.

 

Så småningom kom de andra tillbaka och de hade bara blivit lite regnade på. Då fick vi ju gå på det tunga artilleriet och allt flöt på enligt det schema som är så väl utprovat och finslipat; fördrinkar och tapas på altanen och prat. Mycket prat!



Sen var det dags för förrätts- och huvudrättsansvariga att dra sig in och fixa med lite mer mat. Hur skulle det se ut om vi riskerade att gå miste om en kalori eller två? Det blev bruschetta med 24-månaders lagrad parmaskinka och sen en mustig musselgryta. Därefter blev det bär och maränger och grädde men det hamnade tyvärr inte på bild.

Varför ändra på ett vinnande koncept? Vi fortsatte äta, dricka och prata och sen ramlade vi i säng ganska tidigt ändå, för man är ju inte 25 längre. Ingen morgonpromenad heller för mig, fast jag brukar vara den som smyger ut i gryningen för att ta ytterligare en havspromenad. I år traskade jag runt huset och fotograferade morgonen, och det var fint det med. Fast inte så mycket havsvågor.

 

Nu är det ett år tills nästa gång, då vi kommer att vara ett år äldre, klokare och förnuftigare. Jag ser fram emot massor av mat, massor av vin, och massor av prat! Och så ska jag till havet, hälsporre eller ej. Basta!