Höst

Det börjar kännas som höst, vilket kanske inte är så förvånande med tanke på att vi gått in i den senare halvan av september.  Jag gillar ju hösten, så det känns inte vemodigt på något sätt, tvärtom ska det bli spännande att följa årstidsväxlingarna i Botan.

Att det känns som höst kan ju bero på att det blir mörkt tidigare? Att man ser ett eller annat nedsinglat löv? Det är definitivt inte de klara kylig höstmorgnarna, för det är ganska ljummet ute. Ett faktum som man är innerligt tacksam för när man kl 03.00 befinner sig ute på promenad iförd nattlinne, mjukisbyxor och fleecejacka. Dels för att man är varm, dels för att man tack vare mörkret syns ganska dåligt. Det är ju inte så att man framstår som det chicaste som går på Lunds gator direkt. Huliganen bryr sig inte. Han är söt som alltid i sin bruna päls.

Men nu tappade jag tråden här känner jag och den får jag faktiskt hitta igen för idag börjar ett underbart hösttecken; det är dags på Stickcafé på Tant Hulda och det ska bli så himla roligt! I vanlig ordning har jag i runda slängar tvåtusensjuhundrafjorton oavslutade projekt, så något att ta med ska jag nog hitta.

Jag har ju till och med börjat virka igen! Däremot är det dåligt på syfronten, men med de mörka kvällar som kommer framöver blir det kanske mer tid att sitta vid symaskinen igen. Ja, om jag inte behöver göra brandkårsutryckningar vid alla möjliga tidpunkter med Huliganen. Fast då borde man kanske sy sig något fräsigt att ta på sig?

Men först; stickcafé!