Morgonstund

I

Idag är det min födelsedag. Hela dagen. Jag har haft tillfälle att njuta av den i rikt mått för Huliganens present var en synnerligen tidig morgonpromenad. Tja vad gör man när hunden klart deklarerar att den är alldeles väldigt pinkenödig? I alla fall har jag inte nerver att ligga kvar då, så 04.50 (pip) var vi ute och traskade runt i Kulturkvadranten och det var vi och en taxi, det var nog det hela. Men Morgonstund har guld i mund sägs det ju, fast något guld såg jag faktiskt inte till.

Nåväl, så småningom vaknade även maken också till livs och kom utknallandes i köket där jag åt frukost i godan ro och skrålade ja-må-du-leva så att inget öga var torrt, och sen blev det faktiskt lite ädla metaller, fast av silver. Det är ordning och reda med den maken!

 

Jag har minsann blivit så uppvaktad nu i flera dagar; det har kommit kort och fina le Creuset-muggar och blommor och det ena med det andra. Och hela vägen från England kom en helt genialisk sak; en virknål med liten lampa i, alltså hur fantastiskt är inte det?!? Tänk om man vaknar mitt i natten och känner ett starkt behov av att virka och inte vill väcka maken, omtänksam som man är, då kan man tända sin lilla virknål och virka mormorsrutor så att det står härliga till! Dessutom fick jag ett handskrivet brev och det är minsann så ovanligt nuförtiden att man blir lite lycklig bara av en sån sak.

Maken bjöd mig dessutom på lunch i Botan idag eftersom det var en visning där, på temat "Träd". Jag gillar träd. Jag gillar dessutom kaféet i Botan så det var verkligen en win-win-situation. Medan vi väntade på visningen gick vi in i växthuset och tänk, där löpte det omkring små vaktlar. Jättesöta, men otroligt snabba och de gömde sig i bladverket så särskilt lättfotograferade var de inte. I all synnerhet inte med bara en fjollig mobilkamera. Sen gick vi ut och tittade på ginkoträd, och Newtons äppleträd och kvitten och tulpanträd och den här fantastiska turkiska hasseln. Alltså man kan ju gripas av trädklättrarlust för mindre, tänk så klättervänligt! Enbart tanken på att jag faktiskt fyller 59 och säkert skulle ramla ner och bryta ett eller annat synnerligen nödvändigt ben avhöll mig från att ta fram min inre apa och börja klättra.

 

Ikväll har vi varit på M.E.A.T. och ätit just det, kött alltså. Nu är jag både mätt och trött och nu ska jag och Huliganen dra oss mot respektive sängar. Och jag hoppas innerligt att slippa gå upp 04.50 imorgon. Pip.