...tycker jag sjöng Siw Malmkvist någon gång på järnåldern eller så. Jag är helt övertygad om att det är toppen emellanåt och botten emellanåt, men själv är jag i alla fall väldigt tacksam att maken kommit hem från sin sejour i ovannämnda stad där han tillbringade ett antal timmar igår innan hans hulda maka (= moi) och hans rara vovve (=Loppan) körde och hämtade hem vår blesserade hjälte från gallstensoperation.
Vi fick vänta lite så vi tog en promenad i solskenet innan vi fick hem vårans husse igen, lite trött men nöjd och en stor gallsten fattigare. Inget man saknar direkt.
Så jag tycker att det är toppen att maken nu befinner sig i Lund, hemma hos Loppan och mig, precis som det ska vara.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.