Och tänk, redan idag så blev det en sån dag! Ni vet, när det går så snabbt att man liksom inte hinner med, när man tycker att man är djärv om man låter vantarna stanna i väskan och man modigt skalar av koftan, bara för att inse att det är varmt, så pass att man faktiskt nästan kan gå ut i kortärmat. Om man är av vikingablod i alla fall. Studenterna poppar upp som champinjoner ur gräsmattan på sina innergårdar och låter något som ska föreställa musik genljuda över nejden i generösa decibel. I Botan är varenda gräsmatta fylld av läsande, slappande, picknickande människor och maken och jag, vi har intagit vårens första balkongfika. Till ackompanjemang av ovannämnda decibel.
Det var ju nämligen så att eftersom maken skulle till vårdcentralen för att få sin perforerade mage omlagd så slutade jag lite tidigare och det var ju precis rätt dag att göra det, känner jag.
Loppan, hon var också med såklart. Hon tycker det är mycket intressant med balkonghäng och sticker gärna ut huvudet mellan spjälorna för att beskåda omgivningarna. Som tur är går inte skuldrorna igenom, för annars hade jag konstant haft hjärtat i halsgropen. Nog för att Loppan är smidig och hoppig som en känguru, men att hoppa från översta våningen känns nog ändå lite för djärvt.
Nu väntar förhoppningsvis en lugn och fin fredagskväll med lite röding och riesling. Det är ju himla förargligt att choklad inte heter "roklad" för tänk vilken fin alliteration det hade blivit då!
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.