Ropa inte hej

Idag känner jag mig splittrad - å ena sidan är det vår och bara det känns ju toppen! Sedan mår vårans husse, a.k.a. maken, också tämligen bra efter sin operation och det är ju ännu mer toppen. Han mår faktiskt så pass bra att han i skrivande stund är ute och går med Loppan. Och varför gör då inte jag det? En fråga som man med visst fog kan ställa sig. Tja och det är väl det som är en del av det där splittrade. I morse var Loppan och jag ute och gjorde den skånska landsbygden osäker tillsammans med Spexa och hennes matte. Det är få saker som gör mig så glad som att se Loppan rejsa runt så fort hon kan och njuta av livet tillsammans med en annan glad hund. Men så var det det där med knäet... alltså här har jag gått och tänkt lite försiktigt för mig själv att nu, nu känns det ju rätt ok ändå. Jag har ingen hälsporre. Jag har inte så värst ont i foten och knäet känns helt ok. Nästan normalt. Så vrickar jag knäet i en nerförsbacke och nu, nu känns inget benrelaterat vare sig ok eller normalt. Alls.

Så vad gör man? Tja man tar sin man och haltar runt en sväng på stan och köper gräsfrö och årets första glass på GlassKulturen, sitter i solen på torget och ser om man kan äta lika långsamt som maken som har svart bälte i konsten att njuta av en glass länge, länge. Det kan man inte, jag är alltid färdig långt före, förmodligen för att jag har mer glassätartalang tänker jag mig.

Sen haltar man hem och njuter av fredagsblommorna. - Rosa rosor och sån där mimosa vill jag ha, sa jag till torgförsäljaren.  - Absolut, fast du menar väl ginst svarade han och såg ut att tänka att här ska vi inte blanda ihop växterna, här kallar vi saker vi deras rätt namn. Äsch mimosa, ginst... tänkte jag rebelliskt då, men okej då. Nu står den där och doftar gott.

Det behövdes ändå lite mer för att få mig på banan. Lite garnrelaterat vore kanske bra? Jag köpte ett fint sockgarn när vi var i Karlstad, ett handmålat ett. Det har jag numera nystat så nu ska det bli spräckliga strumpor så det är en fröjd åt det!

Det kan hända att jag också råkat köpa ett lite strumpmönster med rävar på Ravelry; Happy Fox heter det och det får ligga till sig lite och vänta. Det kan hända att jag skippar den där lettiska flätan i uppläggningen också och kör på lite gammaldags resår till rävarna. Ja jag får se hur jag gör.

Medan jag höll på med allt detta låg Loppan och sov den oskyldiges sömn. Man blir trött av att göra den skånska landsbygden osäker uppenbarligen.

Tja, så var det väl det där med Lundavattnet. I tre dygn slapp vi koka vårt vatten, efter att ha gjort det i nästan två veckor och det var ju himla trevligt. Men nu är det koka vatten igen som gäller. Nåja, det är ju ändå vår. Och glasstider. Och strumpstickningstider. Så det kunde varit värre.