torsdag 26 mars 2015

Längs vindlande vägar



I måndags var jag hos tandläkaren och fick en ny tandkrona - många kronor ut och en ny in, kan man säga. Väldigt vältajmat var det, för sedan på eftermiddagen var det dags att ge sig ut mot nya äventyr -närmare bestämt mot Bryssel där det skulle konfereras. Och äta konferensmiddag, inte att förglömma.

I Bryssel har jag aldrig varit tidigare, så det kändes spännande att få se något nytt. En taxiresa, en tågresa, en flygresa och ytterligare en tågresa senare klev jag ut i den bryssliga kvällen. Nog hade jag kollat upp på kartan tidigare hur hotellet låg i förhållande till stationen, men kombinationen av jag och kartor är inte a match made in heaven kan man ju lugnt säga. Jag var inte säker på vilken sida av stationen jag kom ut på, det var mörkt, jag var trött och därför tänkte jag att äsch, jag tar en taxi till hotellet. Som ensam kvinna känner man sig ibland inte så himla kaxig när man ska ut och promenera genom främmande städer en mörk kväll. Således klev jag raskt fram till en taxi, klev in och bad om skjuts till hotellet där jag skulle bo. Chauffören tittade roat på mig och sa att jo, för alldel - men med tanke på att det var ca 200 meter bort så kanske det var lite onödigt? Med värdigheten inte så mycket i behåll klev jag ur bilen igen och traskade i utpekad riktning.

Nu är det så att Bryssel är liksom knökfullt av kringliga gator. Det går hit och sen går det dit. Och man kan inte tro det, men jag lyckades faktiskt gå lite vilse på den där korta biten. Nåja, en skånsk tant reder sig ändå, så jag klev in på ett annat hotell, och sa att godkväll, här ska jag inte bo, men kan ni peka mig i rätt riktning? Det kunde de. Jag fick gå igenom hotellet, ut på baksidan och si på tusan, där låg mitt hotell alldeles bredvid.

Sen var det en himla massa konfererande. Många lärda ord uttalades. Och många andra också, när jag tänker efter. Jag somnade faktiskt bara en gång, under ett ungerskt föredrag om något kemiskt. Det må nog vara mig förlåtet.
En liten promenad hanns dock med. Jag och en kollega tog en karta i fast grepp och begav oss i riktning mot Grote Markt - hinner man bara med lite Bryssel så vill man väl ändå se det vackraste tänkte vi. Vi promenerade iväg och passerade en champagnebutik. En lovande början! Sen började vi fundera på hur vi skulle gå? Vi vände kartan åt ena hållet. Sedan åt andra hållet. Sen fick jag en snilleblixt och vände den upp-och-ner. Till slut frågade vi en kypare och vips så hamnade vi rätt. Mycket vackert!


Dessutom regnade det faktiskt inte just då, vilket det tyvärr gjorde mest hela tiden för övrigt. När vi nu sett torget, ja då ville vi ju se Manneken Pis också. Efter ytterligare lite kartmacklande kom vi rätt. Fast jag måste ju säga att den är liksom väldigt liten, statyn. Men hade vi nu kommit rätt, så ville vi ju ha valuta för vårt letande så vi tittade intresserat en stund innan det var dags att galoppera tillbaka till konfererandet.
 Så blev det konferensmiddag där jag fick full användning för min nya tandkrona! Dessutom gick vi dit i samlad tropp, så jag slapp gå vilse fler gånger. En liten kvällstur till Grote Markt för en sängfösare hanns också med.

Sen var det dags att ta tåget till flygplatsen för vidare transport mot hemmet igen. Jag kan inte påstå att jag hann se så mycket av Bryssel - men mitt intryck är att det är fullt av chokladbutiker, vackra hus och många och vindlande små gator. Mycket bra saker, alltihop. Kanske i synnerhet det där med chokladbutikerna. En trevlig bekantskap, Bryssel. Men skönt att vara hemma igen. Hos maken, hos Huliganen. Och med några medhavda praliner som förvisso snart är ett minne blott.

2 kommentarer :

  1. Skönt att tanden är reparerad och roligt att du gillade Brussel, när jag var där för ngr år sedan, förövrigt också på konferens, tyckte jag det var lite smutsigt och skräpigt minns jag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag besökte ju bara en väldigt liten del - men det var fint tyckte jag. Fast onödigt regnigt :-)

      Radera