lördag 9 maj 2015

Att börja ta farväl

Rough winds do shake the darling buds of May skrev han, Shakespeare. Och hade jag inte vetat att han dog för 399 år sedan, så hade jag trott att han befunnit sig i Lund i denna maj som är tämligen kylslagen och fuktig av sig. Yllevantarna är ens bästa vän.

Men det tappra äppleträdet börjar ändå knoppas. Och jag går där och väntar in det, för det är nog något av det vackraste jag vet, ett blommande gammalt knotigt äppleträd. Magnolior i all ära. Pioner. Rosor. Aklejor och syrener - jag älskar dem alla. Men allra mest hjärtslitande ljuvlig är ändå äppelblommen.

Så jag väntar - för sista gången. Det är mycket nu som är "för sista gången". Jag har sått mina sista fröer som jag drar upp i växthuset (och de eländiga luktärterna vägrar att gro, precis som alltid. The same procedure och allt det där). Jag har dragit på mig mitt sista första-intensiva-trädgårdsdags-ryggontet.

Vi ska flytta - lämna detta hus där jag bott sedan jag var en 27-årig ettbarnsmamma. Lämna trädgården som emellanåt varit mig övermäktig men som varit en sån oas i mitt liv. Lämna det syrum jag fick till på senare år.

Allt omkring mig bär på hela vår familjs minnen. Det var här maken låg på alla fyra och försökte lära dottern hur man kryper, medan hon högtidligt satt på sin blöjbak och intresserat tittade på. Det var här som sonen for fram som ett jehu i sin gåstol. Det var i detta kök jag lagat ett oändligt antal pannkakor, bakat tusentals med bullar, trillat köttbullar i myckenhet. I denna matsal vi umgåtts med goda vänner och tillbringat många timmar med att prata, skratta, äta och dricka gott.

Jag har varit ung, medelålders och varit smal, tjock och mittemellan. Jag har haft långt hår, kort hår, illrött permanentat hår (nu suckar maken saligt, det var enligt hans mening höjdpunkten i min hårkarriär).

Jag har skrattat massor här, inte minst åt den lilla Huliganen som nu ska bli lägenhetshund på gamla dar! Jag har gråtit. Skällt. Surat, tjurat - men allra mest varit glad.

Detta gamla hus som varit "hemma" i så många år. Nu ska vi lämna det, börja ett nytt äventyr! Jag ska lämna mitt växthus. Maken ska lämna sin vinkällare och sin bokhylla.

Det gick rasande fort och alldeles okarakteristiskt spontant för att vara oss. (Okej, jag brukar väl spontanköpa hästar och hundar och symaskiner, men det brukar ändå vara lite mer ordning och reda på maken).

Nu börjar kaoset sprida sig i huset. Efter 31 år har man liksom samlat på sig eoner med prylar som nu inte ska med. Annat ska med - och det ska packas. Emellanåt tänker jag att det går inte, det är för mycket, vi får helt enkelt bo kvar. Men sen tänker jag att det är väl klart det går!  Sen oroar jag mig lite för vad Huliganen ska säga? Jag tror det går bra, han kommer att få nya jaktmarker att pinka in, nu när han kommer att bo i närheten av den enda botaniska trädgården i Sverige där hundar är tillåtna!

Det är mycket som ska ordnas och bestämmas, handlas och slängas. Sen får man tänka på hur det ska bli med bloggen? "Västgötaspets och trädgård" kommer ju inte att bli aktuellt längre. Ska jag börja en ny? Ska jag bara döpa om den? Ska jag sluta blogga?

Det är pirrigt, det är det - men det ska också bli så spännande att börja på något nytt! (Ja om vi nu överlever flytten, alltså).

Och det som är bäst av allt; äppleträdet och växthuset och allt det andra, det kommer att finnas kvar i familjen! Dottern och svärsonen flyttar in - och har jag tur vill de kanske ha lite hjälp då och då i trädgården? Annars kan jag ju för allt i världen nöja mig med att sitta med ett glas vin i växthuset och njuta av utsikten ut över den trädgård som en gång var min.

Jag är så tacksam för att jag bott i just detta huset, det är ett bra och vänligt hus. Men nu ska det bli så otroligt roligt och spännande att dra iväg på nya äventyr!

12 kommentarer :

  1. Oj vad jag blev rörd, trots att jag vetat ett tag
    Men det här kommer att bli jättebra det är jag övertygad om. Zoya o jag kommer på besök! ! Kram

    SvaraRadera
  2. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  3. Ja, här ligger en till med tårar i ögonvrårna!
    Jag måste sluta läsa din blogg innan frukost.
    Jag är liksom lite känsligare innan dagens första kopp kaffe!

    Förstår sedan att allt kommer att bli jättebra!
    Ny generation flyttar in och ni kan fortfarande komma och hälsa på!
    Studiebesök i minnenas hus och äventyrens trädgård!
    (kanske till och med ett bra namn på en ny blogg, eller än hellre som en liten undertext efter Västgötaspetsen och trädgård)!

    För sluta blogga!!! Nej, det är väl inget alternativ?
    Godtsges endast om det blir en tjock bok fylld med kåserier!
    Jag har bett om det förr och har inte gett upp hoppet!

    Ha det nu så bra med fortsatta funderingar på vad som ska med och inte.
    Vi har just haft det liknande med den ene sonen som trots allt bara skulle flytta hemifrån, men oj vilken vånda!

    Kram Maja

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oj, jag kanske skulle börja med en liten kaffevarning :-)
      Så snällt sagt Maja; jag gillar ju att lägga ut texten, så det är väldigt roligt att veta att någon läser och tycker om det!
      Det där med att flytta.... ja det tar på krafterna, men det blir bra till sist!
      kram

      Radera
  4. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  5. Neej, du får inte sluta blogga , dina updates är alltid så underhållande, skickar lite extra österrikisk energi till städning, packning och flytt! Lycka till!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh tack, det kan verkligen behövas!

      Radera
  6. Oh så avundsjuk jag är. Ni har tagit beslutet att flytta och gjort slag i saken och även hittat nästa boende. Ett enormt stort grattis, jag bara önskar att det vore jag :-)
    Så härligt det kommer att bli att kunna åka "hem", när Du känner, att Du behöver.
    Det där med att sluta blogga kan ju bara inte vara aktuellt!
    Lycka till med allt packande och slängande!
    kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det är jätteskönt - det gick fortare än jag trodde, men det känns verkligen så bra! Jag har trivts jättebra i huset, men nu är jag färdig för något nytt känner jag. Och tänk så härligt att bara kunna ta hissen ner, öppna porten och nästan vara mitt inne i centrum, och med botaniska trädgården alldeles bredvid. Det kommer att bli bra! Hoppas att du också hittar nytt boende så småningom, det låter som att du vill det?
      kram

      Radera
    2. Ja åren går och kroppen med den :-) Vi bor stort och det är mycket att ta hand om + att vi har ett hus i Dalsland också, dit vi aldrig åker numera. Första steget blir att sälja det.
      kram

      Radera
    3. Då håller jag tummarna för att det går snabbt och lätt!

      Radera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.