Knapp på knapp men ingen lapp

Eller vad det nu kan tänkas heta? I alla fall, nu är det lördag, klockan är 9 och snart ska Huliganen och jag dra iväg ut på vår tredje promenad för dagen. Den första inträffade 02.50 och det är ju morgontidigt och bra. För vissa, de studenter som satt på trottoaren utanför Challes och åt pizza och diskuterade meningen med livet med unga, rossliga och berusade röster, var det kanske mer kväll. Vi log vänligt och tänkte att det var länge sedan vi själva var studenter och satt inne med Sanningen om Livet.

I alla fall, nu ska vi snart på Skördefest i Stadsparken, Huliganen och jag. Vi ska fika med Susanne och njuta av solen.

Förra lördagen ägnade jag mig åt helt andra saker! Jag åkte ut i vida världen, till Kristianstad och Hemslöjden där, närmare bestämt, för att lära mig göra knappar.

 

Det var väldigt trevligt, måste jag säga, men ganska pilligt och lite tålamodskrävande. Det är här man kanske kan börja fundera på om knappmakeri verkligen är något för undertecknad?

Tre sorters knappar skulle vi göra; en som trevligt nog heter Dorset button, där man snodde och snärjde och vävde in-å-ut och upp-å-ner. Det var faktiskt himla roligt och blev min favoritknapp!

Sen gjorde vi en liten rosa (i mitt fall då) sak där man liksom hade en färdig plastgrunka som man trädde tråd runt. Nja, får nog bli mitt betyg, det kändes väl inte så himla kreativt? Därför får den faktiskt inget eget foto, ja man kan kalla mig småaktig, men nu blir det så. Det är min blogg och jag som bestämmer.

Men sen! Sen skulle vi göra en slags knapp där man snodde vaxad tråd runt och runt. Denna knapp fick svordomarna att strömma som ett litet pärlband från mina läppar, ja det var tur att medelåldern var tämligen hög bland deltagarna så att man inte kunde anklagas för att förleda små oskyldiga barn med fult språk. Sicken Jäkla Knapp, alltså! Tråden halkade hit. Sen halkade den dit, för att sedan raskt halka av. Med viss hjälp av instruktören och med uppbådande av all min viljestyrka blev knappen, ja färdig är kanske till att ta i, men ändå liksom insnodd på något vis. Den får nog mest vara till pynt tror jag, för jag tar minsann inget ansvar för att den går att använda.

Summa summarum; fyra timmars kurs, tre knappar och en väldigt trevlig lördag! Det kan nog hända att jag försöker mig på att göra någon liten Dorsetknapp igen, det kan det. Sen kan man ju titta på sista fotot om man vill, där skådar man även ett par färdigstickade strumpor till moi, säg sedan inte att jag inte är en sådan som färdigställer och är ordentlig och sisådär! (Man kan även notera att jag på det fotot har vänt Dorsetknappen upp och ner, ack ja. Man ska ju se ekrarna, liksom. Fast nu får ju ävej baksidan vara med på bild och det är ju rättvist och bra).

Men nu: mot Stadsparken!