onsdag 15 februari 2017

Lite så här i efterskott

Ja det är ju inte idag som det är Alla Hjärtans Dag, det vet ju jag också. Men jag ville bara tala om att vi visst firade denna "kommersiellt trams"-dag (ungefärligt citat av maken). Jag vet att jag har skrivit tidigare om att maken inte vill låta sig pressas till att löpa och köpa röda rosor bara för att någon tyckt att just den 14 februari ska vara en dag där omvärlden översvämmas av små nallar och röda rosor och choklad och sådär.

Jag har full förståelse för hans resonemang, faktiskt. Men jag greps ändå av ett akut och plötsligt anfall av kärlek till denne make så jag tyckte ändå att man kan fira på något bättre vis? Och vad är väl bättre än glass? Va? Sagt och gjort, jag ilade på  lätta fötter iväg till Per Tutti och inhandlade 5 dl av deras äpplekakeglass som är makens favoritglass. Den är himla god, det är den, men det finns andra som jag kanske tycker är ändå godare. Fast nu var det maken det gällde (även om jag också tänkte sleva i mig) så då blev det enbart äpplekakeglass, god och kärleksfull hustru som jag är. Glassmånglaren nickade gillande när jag upplyste honom varför jag skulle köpa glass och sa att han var säker på att maken skulle uppskatta glass mer än rosor.

Det gjorde han.

Så det blev pasta med en långsamkokt köttfärssås med sidfläsk, vitlök och vin samt, som sagt, glass.

Men det var inte slut med allahjärtansfirandet för det! Nix, lilla Loppan skulle också ha. Så jag knöt en rosa rosett om hennes tuggpinne. Hon var inte överväldigad av rosetten, det kan jag inte påstå, men tuggade i sig tuggpinnen i rask takt. Så jag tycker nog att vi fick firat Alla Hjärtan på en alldeles lagom och trevlig nivå.

Idag är det onsdag, och då befinner man sig på jobbet. Ibland ringer det i ens telefon. -Hallå! ryter man då om man blir avbruten i Något Viktigt. I andra änden sa då en ung man lite tveksamt hallå... innan han fattade mod och inledde med att säga att han inte ville sälja något (det är då man blir djupt misstänksam). Nej, han representerade ett företag och de ville bara göra en liten marknadsundersökning.

- Vad får vi ut av det? undrade jag då
- Äääähhh???.... sa den unge mannen som uppenbarligen inte väntat sig den frågan.
- Ja alltså, what's in it for us? sa jag, - det är ju himla bra för er att göra en marknadsundersökning men på vilket sätt gynnar det oss?
- ääähhh...ja alltså... sa den unge mannen då och verkade lite svarslös.
Jag funderade på om jag skulle citera den där gamla filmen med Tom Cruise och Cuba Gooding Jr, ja ni vet, "show me the Money!" men då hade den unge mannen redan lagt på luren.

Han kommer nog aldrig att skicka mig några röda rosor på Alla Hjärtans dag. Heller.

2 kommentarer :

  1. Lite synd tycker jag om den unge ( kanske osäkre? )mannen, men visst är det irriterande med de där undersökningarna och säljarna som ringer stup i ett, särskilt på arbetstid!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag håller med - det är ju oftast unga människor som jobbar med sånt och man ska kanske ta det litet lugnt. Samtidigt så är det så oerhört irriterande att bli störd!

      Radera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.