lördag 18 november 2017

Okej, det regnar

Men det är inget att hänga läpp över. Det är ju faktiskt lördag, då går vi på kurs, Loppan och jag (och syrran och Zoya såklart). Nosework, och det var sista gången på introduktionskursen, undra på att det regnade och blåste så att öronen fladdrade.

Fast innan det blev lördag så var det fredag. Fredagar, det är bra grejer. Det är så skönt att komma hem, ta det lugnt, äta lite, dricka lite vin, prata mycket och gosa med Loppan. Tja, det blev väl lite tvättstuga också, men det kan man ha överseende med, faktiskt.

Men sen vaknade vi upp till lördag, som sagt. Det var, lika som sagt, avslutning på nosework och vi skulle få göra ett inofficiellt doftprov. För de som inte är inne i gamet så kan jag tala om att det består i att man, eller rättare sagt hunden, ska identifiera en tops som fått en droppe eukalyptushydrolat på sig i en av 12 kartonger. Man har tre minuter på sig. Jag var skeptisk. Vi har tränat och övat och det känns som att Loppan tycker det är kul, men markerar hon verkligen? Eller är det bara för att jag vet i vilken grunka hydrolatet är som jag säger "bra!!!" och belönar med skinka? Nu var avslöjandets tid inne.

Petra, vår instruktör, sa att det var egentligen inte meningen att hundarna skulle klara det här än, för vi har ju bara gått introduktionskursen, men att det kunde bara bra att känna på hur det är på ett riktigt doftprov. Okej, sa vi, vi förstår - men innerst inne så vill man ju så innerligt gärna att det ska gå.

Och det kan jag säga, att vissa fick äta upp sina ord... för det visade sig att samtliga sex hundar klippte doftprovet galant och på ypperliga tider dessutom! Zoya och Loppan klarade det båda på 16 sekunder - jamen herregud. blev man stolt, eller blev man stolt?

Det har varit en himla rolig kurs, och till våren blir det uppföljning känner jag. Men den här kursen är slut och alla fick pris, både hundar och mattar (och den enda hussen); man fick välja hundgodis eller leksak till hunden och choklad eller nötter till matten. Eller för all del, hussen.

Jag valde leksak. Loppan älskar mjuka leksaker som piper, med en hård, innerlig och brutal kärlek. Därför får hon inte sådana så ofta, men nu, nu var hon verkligen värd att få något att sätta bissingarna i  kände jag.


Det var lite svårt att fotografera, för räven (?) har dängts med. Slängts med. Åkt karusell i sån fart att inälvorna hotade att poppa ut. Pipet har gått hädan. Inälvorna är puts väck. Men Loppan, hon är glad och nöjd.

Själv är jag också nöjd, för nu har jag stickat färdigt mina hundpromenadvantar så nu kan mina fina ugglevantar andas ut ett tag. Det är ju nämligen så bra inrättat att nu har vinsterstudion börjat, nu kan man njuta av skidåkning och stickning på en och samma gång och hur fiffigt är inte det? Då blir man ju klar med vantar till exempel.



Och nu är det lördag kväll, Manchester United spelar (vilket jag ger blanka faderullan i) och det är dags att fixa lite kaffe och plocka fram den där chokladen som matten fick i pris.

Lördag alltså. Underbart.

2 kommentarer :

  1. jag hatar mössa. Är sådan diva och "kan bara tolerera en om den är i kashmir" =)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kashmir är inte det sämsta! Klart det ska vara lyx på knoppen med :-)

      Radera