När det regnar och blåser

Då måste man ändå gå ut, om man är hundägare alltså. Det är man. De enda man möter för övrigt därute är andra hundägare när man stretar fram i motvind och regn. Ja vi mötte en sur dam som sa "usch!" också när Loppan gjorde sina behov. Inte på damen, och jag stod beredd med påse i handen så jag förstår faktiskt inte varför damen uschade. Jag är tämligen säker på att hon också behöver göra nr 2 ibland. Så hon kunde lika gärna stannat inomhus tycker jag.

När vi själva är inomhus, ja då tittar vi på skidskyttet, vilket var en sorglig historia idag och under tiden stickar jag på min Rams and Yowesfilt. Den växer sakta men säkert och jag gillar allt med det här projektet; härligt Shetlandsgarn, fint mönster och jag stickar in massor av minnen från resan till Shetland. Den har hängt med ett tag, för man måste ju sticka emellan med koftor och vantar och mössor också.

Jag stickade på den häromdagen också, när Grynet och Pyret var och hälsade på. Pyret sov middag och Grynet satt bredvid mig i soffan och hjälpte mig att snurra på garnhållarna, ja när hon kommit över den värsta chocken alltså. - Du stickar i grått, mormor! sa  hon observant och såg klentrogen ut. Hennes mormor brukar ju spruta ur sig klädesplagg i glada färger och här var det grått-i-grått och förvisso älskar jag resultatet, men färgglatt kan man väl inte kalla det. Grynet såg sedan att det fanns bruna toner också, så helt grått var det väl inte, men jag tror inte att hon tycker att det här är det snitsigaste som mormor producerat.

Idag har maken och jag bockat av en punkt på listan, jo för det närmar sig så sakteliga disputation. Jomen, sedan kommer jag att insistera på att bli kallad "doktorinnan". Eller inte, när jag tänker närmare efter. Maken och jag åkte in till Malmö för att beställa en doktorsring till promoveringen i domkyrkan. Förvisso har han inte disputerat än, men att han inte skulle klara det, ja det är en utopi. Så det känns tryggt ändå. Pappa var ju guldsmed hos Wiven Nilsson som gjorde doktorsringarna här i Lund så han har gjort ett antal i sina dar. Nu kan han ju inte göra just den här av förklarliga skäl, men det är faktiskt Wivens gamla stansar från 30-talet som används och det känns väldigt roligt. Jag tror att maken kommer att bli väldigt stilig i sin doktorsring och med lagerkrans så det ser vi fram emot.

Själv tror jag inte att jag klär i lagerkrans, så jag lär nog aldrig disputera. Då hade jag ju inte haft tid att sticka och gå ut med hunden och leka med barnbarnen och hur tråkigt hade inte det varit då?

Lite rea-betonat

Ja alltså, som i "köp tre, betala för två". Förutom att inga slantar är inblandade. Det är lite mer som att det var ju ett tag sedan jag bloggade (herregud vad man är upptagen som pensionär!) så nu får det bli lite mischmasch av det hela.

Vad har hänt sedan senast? Tja maken har tillfrisknat från sin förkylning och det är vi alla tacksamma för. En utmärkt make på alla sätt och vis, men som snarkar när han är förkyld. Och eftersom maken i vanliga fall sover på ett föredömligt snarkfritt sätt så är man liksom inte van. "du snarkar, vänd på dig!" väser man och petar till maken som medgörligt säger "ok" och sen raskt somnar om. I samma position. Efter en tre-fyra petningar ger man upp och lägger sig på soffan. En utmärkt soffa på alla sätt och vis, men inte så bekväm att sova på. Det borde man ha tänkt på vid inköpstillfället. Men nu, nu snarkar inte maken längre! Okej, man vaknade av att han sopade ner sin väckarradio i golvet häromnatten, men det var ju ändå lite omväxling.

Ja, jag har ju blivit traderare också. Fastnat i traderagarnet. Förvisso är min knyppeldyna inköpt på tradera, men det var maken som inhandlade den åt mig, han köper nämligen ett eller annat vykort där. Men när man då ligger där på soffan och inte sover, då är det ganska lätt att man helt plötsligt ligger där och har skapat sig ett konto. Det första jag köpte var ytterligare en knyppeldyna. En i behändig ta-med-storlek och det gick lätt och bra! Nu står den där och pryder sin plats och har fått nytt skyddsöverdrag och ny nåldyna.

- Det gick ju bra, det här! sa jag uppmuntrande till mig själv och budade raskt på en spolmaskin. En riktig en, som är gjord för knyppling och som alltså inte behöver en spole att sätta på. Såna tillverkas inte längre, men nu, nu fanns den där! Och inga bud mer än ett, så jag bjöd raskt över. Sen skulle jag på hundpromenad med en kompis och hennes labbe precis ungefär när auktionen tog slut, så jag la in ett maxbud och kände mig så rutinerad som allra helst. Men när vi satt och fikade (sånt ska också till) då insåg jag att någon Illvilling hade bjudit över mig - på min spolmaskin. Illslugt tänkte jag då att jag höjer, men inte förrän i sista minuten. Fast vad hjälpte det, det blev rena rama kalabaliken och spolmaskinen och jag gick skilda vägar. Ack ja. Fast nu har jag faktiskt ropat in en annan, till ett mer facilt pris, som dock kommer att behöva en spolhylsa. Uppenbarligen är knyppling ockskå en  materialsport, som det mesta!

Sen har vi ju ränt runt i skog och mark, Loppan och jag. Blött om tassarna och lerigt om magen (på somliga, själv blir jag mest lerig om skor och ben), men så skönt att komma ut. Loppan tycker också det är skönt och springer runt och badar fast det bara är februari. Emellanåt kommer hon upp till mig och gör ett jämfotahopp med spänst och spjång. Då vill hon ha en godis. Det får hon. Hon har mig fast lindad runt tassen, den lilla pälsfian. Sen åker vi hem och tar igen oss, och det är ju en himla tur att jag köpt (ännu) en säng till henne så att hon har någonstans att vila tassarna.

Vi hade ju övernattningsgäster också - Grynet och Pyret kom i lördags och sov över när föräldrarna gick på bio. Lördag, det är ju lördagsgodisdag så alla tre satt där med sina skålar och var rätt belåtna med det. Pyret fick 6 bitar och Grynet fick 9 och morfar fick några fläsksvålar. Oräknade. Jag hade nämligen lagat röding med beurre blanc-sås och mandelpotatispuré med fläsksvålscrunch på lördagen så maken fick äta rester men han var nöjd ändå. Stackars Grynet hade 39 graders feber så hon sov i mormors säng och mormor sov på kanten och Loppan sov under sängen och Pyret sov i resesängen. Det är möjligt att morfar snarkade lite, men det var mormor för trött för att notera i så fall.

På söndagen åkte flickorna hem igen och då, då åkte syrran och jag och dottern och systerdottern till Andrum spa i Höör och kopplade av i några timmar. Det var avskalat och fridfullt och tyst och lite plingplongmusik och så himla vilsamt. Vi njöt allihop, men jag tror att småbarnsmammorna allra mest! Det regnade och var kallt så man kände sig som en viking som badade utomhus! I 38-gradigt vatten, men i alla fall. Man var så mjuk och avslappnad och fylld av kärlek till sina medmänniskor när man åkte hem att det var en ren fröjd.

Sen har jag varit och umgåtts med flickorna igår - februari har verkligen varit vabruari och förkylningar och febrar har avlöst varandra i rasande fart. Nu kunde vi ändå gå ut en stund i trädgården och gunga och gå på upptäcktsfärd och se vad som växer. Och titta minsann, rabarberna sticker upp! En härligt vårtecken, det finns väl inget så gott som rabarber. Ja, jo, choklad såklart. Och kanelbullar. Och lite annat. Men rabarber hör ändå hemma högt upp på favoritlistan.

Sen gick vi in och tog det lugnt för Grynet fick feber igen och då är det skönt att ta igen sig i sängen med lite Paw Patrol på paddan och med Loppan som sällskap. Praktiskt sällskap som man kan använda som fotkudde. Sen åkte mormor hem och somnade i fåtöljen och sen sov hon som en stock hela natten och hörde vare sig snarkningar eller nervälta klockradior.

Fredagsfeeling

Trots att löneslavandets tid saligen är förbi så är det ändå en viss känsla med fredagar. Man skulle ju kunna tro att alla dagar är lite tjohej sådär när man är ledig varendaste dag, men nix, det är ändå en viss fredagstjohej som ger en särskild njutningskänsla.

Nu är förvisso maken lite sjuk av sig idag, ont i halsen och febrig och det är ju inte så det ska vara på en fredag. Men han tar det som en man.  ....eller vänta nu, han tar det inte som en man, gudskelov. Han sitter där i sin fåtölj och läser korrektur och är inte gnällig alls, som tur är.

Syrran och Zoya skulle egentligen ha kommit hit ikväll, men nu sköt vi det på framtiden för visserligen är det med största sannolikhet inte coronaviruset som drabbat maken, men man kan ju ändå hålla sina bacillusker för sig själv.

I stället tog syrran, Zoya, Loppan och jag en promenad på St Hans backar i eftermiddag, och sen åkte vi hem till syrran och drack kaffe och åt Solskenskaka, som syrran bakat i väderbevekande syfte. För det är ju lite bristvara, det där med sol, det får man nog medge även om regnet inte hällde ner idag.

Häromdagen, då var det faktiskt sol! Och sol så inihoppsan så man nästan blev bländad! Det kan  ju vara så att syrrans Solskenskaka liksom hade en viss inverkan på vädret redan lite i förväg sådär?

Det var så att livsandarna dansade jenka och slog saltomortaler - samtidigt. Och det gällde inte bara Bitte och mig utan även hundarna som rände runt som ystra kalvar. Eller faktiskt, som ystra hundar. Vi fick dem faktiskt att sitta stilla en liten stund för att föreviga dagen, den Dag Då Solen Sken!

Spexa och Swisha far runt och lekbrottas och Loppan studsar runt i perifering och tjoar att "jag är också med, så detså!" Fast på lite behörigt avstånd ändå, för hon är ju minst i sällskapet. Swisha hittade en rådjursklöv som hon stolt bar med sig och vi tyckte att "oj vilken fin pinne du har!" - ända tills vi insåg att det var inte direkt en pinne hon kånkade runt på. Då fick hon inte ha klöven längre eftersom den befann sig i ett rätt övermoget tillstånd. Upprörande övergrepp och stöld av begärlig egendom, påtalade Swisha men det hjälpte inte.

Tja, sen har jag knypplat lite i veckan. Stickat lite. Eller rättare sagt, mycket. Ett par vantar är färdiga och det är i färger som jag inte brukar välja, men jag tycker nog att de blev fina. De ska en gammal klasskompis få, för det är verkligen hennes färger.

Men nu är det fredagskväll, som tidigare påtalats. Och det är dags att fixa med maten och njuta av tillvaron, och hoppas på att det kanske blir lite sol imorgon?