Då måste man ändå gå ut, om man är hundägare alltså. Det är man. De enda man möter för övrigt därute är andra hundägare när man stretar fram i motvind och regn. Ja vi mötte en sur dam som sa "usch!" också när Loppan gjorde sina behov. Inte på damen, och jag stod beredd med påse i handen så jag förstår faktiskt inte varför damen uschade. Jag är tämligen säker på att hon också behöver göra nr 2 ibland. Så hon kunde lika gärna stannat inomhus tycker jag.
När vi själva är inomhus, ja då tittar vi på skidskyttet, vilket var en sorglig historia idag och under tiden stickar jag på min Rams and Yowesfilt. Den växer sakta men säkert och jag gillar allt med det här projektet; härligt Shetlandsgarn, fint mönster och jag stickar in massor av minnen från resan till Shetland. Den har hängt med ett tag, för man måste ju sticka emellan med koftor och vantar och mössor också.
Jag stickade på den häromdagen också, när Grynet och Pyret var och hälsade på. Pyret sov middag och Grynet satt bredvid mig i soffan och hjälpte mig att snurra på garnhållarna, ja när hon kommit över den värsta chocken alltså. - Du stickar i grått, mormor! sa hon observant och såg klentrogen ut. Hennes mormor brukar ju spruta ur sig klädesplagg i glada färger och här var det grått-i-grått och förvisso älskar jag resultatet, men färgglatt kan man väl inte kalla det. Grynet såg sedan att det fanns bruna toner också, så helt grått var det väl inte, men jag tror inte att hon tycker att det här är det snitsigaste som mormor producerat.
Idag har maken och jag bockat av en punkt på listan, jo för det närmar sig så sakteliga disputation. Jomen, sedan kommer jag att insistera på att bli kallad "doktorinnan". Eller inte, när jag tänker närmare efter. Maken och jag åkte in till Malmö för att beställa en doktorsring till promoveringen i domkyrkan. Förvisso har han inte disputerat än, men att han inte skulle klara det, ja det är en utopi. Så det känns tryggt ändå. Pappa var ju guldsmed hos Wiven Nilsson som gjorde doktorsringarna här i Lund så han har gjort ett antal i sina dar. Nu kan han ju inte göra just den här av förklarliga skäl, men det är faktiskt Wivens gamla stansar från 30-talet som används och det känns väldigt roligt. Jag tror att maken kommer att bli väldigt stilig i sin doktorsring och med lagerkrans så det ser vi fram emot.
Själv tror jag inte att jag klär i lagerkrans, så jag lär nog aldrig disputera. Då hade jag ju inte haft tid att sticka och gå ut med hunden och leka med barnbarnen och hur tråkigt hade inte det varit då?
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.