Nu har vi badat igen!

Åhå, det är ingen hejd på hur mycket man befinner sig i det våta elementet i sommar! Imorse badade vi alla tre igen, jag för tredje gången, maken för första gången i sommar. Räknar man med förra veckans kringplaskande i havet kan man kanske lägga till en halv gång per skaft?

Vi skulle nämligen åka till Halmstad och hälsa på goda vänner som vi känt, ja maken sedan han var en liten busig pilt och jag sedan jag var i 20-årsåldern. Då var vi alla lite smärtare, lite mindre gråhåriga, lite mer rörliga - men vi har lika roligt nu när vi träffas.

Vi satt i deras trädgård och fikade och pratade och beundrade hammocktaket - hade jag haft en hammock hade jag prompt dragit upp humle till tak på den. Först trodde jag att humlekottarna var vindruvsklasar och det hade ju också varit fint. Rätt vad det var hade ett försvarligt antal timmar försvunnit och då åkte vi vidare till sonen och sonhustrun och satt i deras trädgård och åt och pratade. Åh, det är härligt, det här sommarlivet där man sitter ute och sprätter med tårna!

Jag hade nämligen ett ärende i Falkenberg idag och då kom jag på att vi kunde våldgästa de nya husägarna och sova över och de ställde snällt gästrum till förfogande. Själva åkte de orimligt tidigt till kliniken för att gå loss med hovtången, medan vi sov vidare och så småningom vaknade med  klädsamt morgonrufs. Jag har nämligen insett att det är ju tämligen överflödigt att ta med Loppans säng när vi reser bort eftersom hon då tycker att hon ska sova i min säng. Varmt. Men mysigt.

Loppan och jag gick på morgonpromenad och då träffade hon en kompis! En med rejält underbett och ganska tystlåten, förmodligen en sån där Strong and Silent-typ som man hört talas om.

Han fick inte följa med när vi gick ner till stranden, han såg inte ut att flyta så bra. Men Loppan, hon simmade och vi, vi gick och vi gick, ty det var rätt långgrunt. Till slut fick jag lägga mig ner och plaska för jag blev lite orolig för om Loppan inte skulle  orka simma så långt? Blöta blev vi i alla fall, och sen blev vi sandiga också, det hör liksom till.

Av all denna motion blev vi hungriga, så då åkte vi till Grötvik. Först tog vi en liten sväng och tittade på havet. Sen tittade vi på ungdomarna som åkte wakeboard och det såg ju roligt ut! Roligt, men lite livsfarligt.

Tittar man noga på översta bilden så ser man en yngling som med dödsförakt precis hoppar över det bortre hindret. Ibland ramlade han, och då blev det ett mer rejält plask som syns bättre på foto. Jag tror inte att det här är en sport som jag kommer att ägna mig åt. Okej, det händer att jag ändrar mig ibland (som med knyppling till exempel), men jag tror nog att det är tämligen säkert att man aldrig kommer att se mig kasta mig iväg på en wakeboard medan jag hänger fast i en linbana.

Däremot känner jag mig helt bekväm med att äta räkmacka med utsikt över havet och båtarna, det gör jag utan att darra på manschetten.

Och sen åkte vi till Falkenberg och köpte gummistövlar och sen åkte vi hem och tänkte att det där med att vara pensionär och kunna ränna iväg så här lite spontant, det är minsann inte dumt!