Nu är vi inne i OS-bubblan. Maken knatar upp innan tuppen har vaknat för att titta på diverse sportutövande medan Loppan och jag fridfullt snarkar vidare. Så småningom kommer även vi upp och jag gör mitt bästa för att se till att maken får den kolhydratuppladdning som krävs. Är'e OS, så är det och då kan man inte slarva med förberedelserna. Maken säger sig vara mycket nöjd med servicen. - Ingen kan ha en bättre OS-hustru än jag har! utropar han och tittar kärleksfullt på mig. Då vill man ju leva upp till det här och i all synnerhet idag när Nils van der Poel ska skrinna inte mindre än 5000 meter, vilket tydligen lär vara ett herkuliskt kraftprov i styrka, teknik och förmåga att uthärda smärta.
Så vad gör man då? Inte ska det gå åt skogen för att jag inte har dragit mitt strå till stacken, så alltså bakade jag frallor så att maken kunde hålla OS-orken uppe.
Jag bakade efter ett recept som jag fått av Kickans mamma. Sådana bullar fick vi förra helgen och de gick inte av för hackor! - Ett smidigt recept, lovade sonhustrun, - man bara rör ihop degen på kvällen, låter den stå och så bakar man ut den på morgonen. Detta lät ju lysande! I alla fall om man är lite bekväm av sig, typ som undertecknad.
Alltså rörde Loppan och jag ihop jäst, mjöl, vatten och lite salt igår när maken redan stämt träff med Jon Blund. Degen var lös. Mycket lös till och med. Jag petade misstänksamt på den innan den fick ligga i en skål med lock på sig över natten.
När morgonen randades (och maken redan varit upp sedan klockan 4, är man knäpp så är man) skulle man fiffla ihop degen lite för att den sedan skulle jäsa lite till. Alltså, den såg fortfarande inte ut som om den tänkte leverera några bullar av klass, men jag tjoffade ihop degen, rände ut med Loppan och sen åkte bullarna in i ugnen medan jag förvarnade maken om att han nog inte skulle ha alltför stora förväntningar på resultatet.
När bullarna kom ut ur ugnen såg de inte alltför jämmerliga ut och ett litet hopp tändes. Kanske det ändå skulle bli något att sätta tänderna i? Det slutliga provet skulle ju ändå bli när vi högg in på dem.
Och jo! Bullarna levererade, så det lär bli fler sådana bakade vad det lider. Mitt rykte som förträfflig OS-hustru lever vidare och vi har nu kolhydratuppladdat på bästa sätt. Så nu, du Nils, är det upp till dig!
Skulle det nu gå som vi hoppas på, ja då är det min förtjänst! I alla fall lite grann. Nu håller vi tummarna, så nu kan jag inte blogga mer för stunden.
edit: Det var ju himla bra bullar, det där. OS-guld minsann, även om det blev onödigt spännande. Får nog baka fler bullar inför 10 000 meter.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.