Upploppet

 Vi är inne på upploppet, ja alltså OS-upploppet. Jag kan inte påstå att curling rocks my boat, men maken verkar nöjd med dagens guldmedalj. Och en nöjd make är ju en prydnad för vilket hem som helst.

Om man inte sitter hemma och tittar på curling, ja då kan man vara ute i naturen. Det var Loppan och jag igår, tillsammans med våra vänner de långbenta aussiesarna och derases matte. Upp och ner i backarna, hit och dit. Emellanåt passerade vi en eller annan damm och då skulle det badas tyckte de långbenta. I synnerhet den ena hade absolut gjort sig på ett sommar-OS i simhopp. Jämfotahopp med magplask, det hade hon excellerat i. Loppan har inga OS-ambitioner och hon tycker faktiskt att det där med vinterbad som är så himla inne är mest fånigt faktiskt, så hon nöjde sig med att rusa runt i rasande fart - och  det är ju faktiskt en atletisk gren, nu när jag tänker efter.

Sen åkte vi hem och bakade bullar, och det är måhända ingen OS-gren, men nog så viktigt ändå tänker jag. Det var ju en bra start på fredagen, men man kunde kanske skruva upp det lite ytterligare?

En pink gin? Maken var inte alls avigt inställd, så vi skålade in helgen och sen, ja sen var det ju dags att äta lite lax med kantarellsås. Och lite vin till det. Man får ju medge att detta var en utmärkt inledning på helgen; frisk luft, nybakta bullar och lite god mat och vin. Men människan kan ju inte leva på lax och vin allena, lite annat måste till.

Alltså ringde jag dottern, för det var ett tag sedan vi hade lite mor-dotter-tid tillsammans. Och när man nu har en utomordentlig dotter, ja då vore det väl fånigt att inte utnyttja detta faktum till lite kvalitetstid? Alltså bokade jag in ett afternoon tea på Grand hotel och sen tillbringade vi ett par väldigt angenäma timmar med att äta scones (beklagligtvis nog utan clotted cream, men man kan ju inte få allt), små sandwiches och små goda kakor och drinka hinkvis med te medan vi pratade oupphörligt om både det ena och det andra. Jag kan tänka mig många sämre sätt att tillbringa en lördageftermiddag. Och tänk, om ett antal år så är det kanske dottern som sitter där på Grand och dricker afternoon tea med sina döttrar, för det där med att få världens bästa döttrar, det tycks ha gått i arv. 

Nu är det snart söndag, och det blir ju spännande att se vad som ska hända då. Tror dock att det här blir lite svårt att toppa, men man kan ju alltid försöka.