Med alla dessa födelsedagar alltså. Sonen fyllde ju år för någon liten vecka sedan och sonhustrun undrade om vi möjligen kunde tänka oss att passa Kickan om hon bjöd ut sonen på restaurang? Vi tittade oförstående på henne. Hur kunde detta ens vara en fråga? Enligt vår åsikt borde de minsann ränna runt på restauranger titt som tätt så att vi kunde hänga med sondottern (och, för att vara helt ärliga, också få träffa dem såklart. Innan de gav sig iväg till den den restaurangen). Alltså körde vi till Halmstad. Det var märkligt, för det regnade inte. Tvärtom kom det någon liten solglimt. Uppe på åsen låg det rätt gott om snö och det har man inte sett så mycket av på sistone, om man nu inte räknar det regn som innehåller någon liten mängd vit material. Det gör man inte.
När vi kom fram till Kickans hus fräste Loppan iväg och gastade "vi är här nu!! Hallå!!!" innan jag hann släpa iväg henne till närmsta buske så att hon kunde kissa lite innan vi gick in, så Kickan blev mäkta förvånad när hon förberett sig för att ta emot den rufsiga tjoande tornadon, och så kom det ingen hund?! Men allt löste sig, Loppan pinkade och sen rände vi iväg in och det utbröt kramkalas på hög nivå.
.jpg)
- Välkomna! sa Kickan och bjöd oss sedan på kaffe som den utomordentliga värdinna/barista hon är.
Sedan var det full rulle! Det byggdes torn. Det gicks på inomhuspromenader med Loppan. Vi byggde duplo, kollade fiskar på tapeten och det var i största allmänhet ett högt tempo innan vi fotade ut föräldrarna genom dörren så att vi riktigt kunde få rå om varandra. Vi lät oss väl smaka av goda ostar, gott bröd, salami och skinka och inlagda vitlöksklyftor och oliver och allt möjligt gott, medan vi skålade och pratade och hade det väldigt gemytligt.
Det kom ett sms från sonen "somnade hon?" och jag kunde försäkra att jajamen, här sovs det så gott i soffan som allrahelst. Det kan hända att även farmor nickade till en stund, det är något väldigt sövande med att ha en sovande knatte hos sig.
Till slut fick farmor ändå slita sig från soffan och ränna runt med Loppan på kvällspromenad och det var så kallt att tänderna skallrade i munnen på en, så Loppan fick kanske inte så många tillfällen att stå och spana efter sorkar medan matte stod still och begrundade livet och meningen med det hela - sånt görs bäst inomhus när graderna är bistra. Ja kanske inte direkt att spana efter sorkar, men det fick faktiskt vänta tills temperaturen blev något mer mild.
När föräldrarna kommit hem drog vi oss mot gästrummet och när jag tänkte ta ett smidigt hopp upp i sängen, ja då hade Loppan redan parkerat sig på bästa plats. Hon såg ut som att "inte har du hjärta att köra undan en sån rar hund som jag, eller hur, Matte?". Och tja, finns det stjärterum så finns det hjärterum och jag är väl en medgörlig matte, så jag nöjde mig väl med att fösa henne lite åt sidan och sen sov vi gott hela natten.
Kickan blev väldigt nöjd med att Loppan var kvar när hon vaknade nästa dag, jo för nu hade Kickan planerat att vi skulle ut och gå för solen sken och då måste man passa på! Frukosten var avklarad, så det är väl klart att vi pälsade på oss och traskade ner mot havet. Det är alltid härligt att vara vid havet, men det var inte så att vi hoppat på den där moderna trenden med vinterbad. Någon måtta får det ändå vara!
Nej, nu är det så bra att alldeles jämte havet ligger det en fin lekplats och där gungade Kickan, åkte rutschkana och hade det väldigt roligt. Farmor trodde att hon tog en film på sitt skrattande barnbarn i gungan, men tja, farmor tryckte väl på fel knapp eller något. Så någon film blev det inte, men ändå något foto. Man är väl inte direkt något tekniskt geni, uppenbarligen. Tur att man är så förträfflig på alla andra sätt och vis.
Sen var det ändå dags att gå hem och äta lunch, och sen var det dags för farfar, Loppan och farmor att åka hem till Lund igen. Men vi tycker ju att det gott kan gås på restaurang fler gånger!
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.