Nu har vi verkligen firat jul på alla tänkbara sätt, och mer lyckat än så här, ja det har jag svårt att tro att det kan bli. Igår inledde vi det stora familjefirandet med hela familjen. Som tur var hade tomten lämnat klappar att dela ut i säkert förvar hos morfarmor och morfarfar eftersom vi inte träffade flickorna på självaste Dopparedagen. (Inom parantes sagt så har jag aldrig begripit mig på det där med dopp i grytan. Skinka ska lagas i ugn. Basta).
Med list lyckades jag få alla supergulliga flickor att posera vid julgranen - en icke oäven bedrift måste jag säga. Vi inledde med traditionell julfika med saffransbullar och franska pepparkakor och sen blev det julklappsutdelning. Vissa fick stora gosedjur och blev överlyckliga över det, andra fick böcker och försvann in i böckernas förtrollande värld och Pyret och mormor studerade hur man skapar blommor och kaniner med piprensare på Pinterest. Det visar sig att man kan göra de mest fantasieggande skapelser! Loppan visade ett otillbörligt intresse för klapparna, men så hade hon ju fått en alldeles egen julklapp med en pipande snögubbe av syrran dagen före, så hon var ju fullt på det klara med att det säkert fanns roliga och bra saker i paketen.
Sedan bjöds vi på en kanske inte så traditionell men himla god julmiddag med mexikansk mat. Och ärligt talat, vid det här laget var nog alla mätta på skinka och grönkål och köttbullar och sånt så vi åt tills magarna stod i fyra hörn och maken och jag tackade vår lyckliga stjärna att vi hade promenerat till firandet så att det liksom fanns lite utrymme till alla dessa utsvävningar. Sen fick i alla fall morfarmor lite extrabonusmotion när vi skulle ta bussen hem; när vi kommit en bit på väg slog mig en undran om jag hade mobilen med mig? Ett liv utan mobil, det blir liksom knöligt. Jag letade igenom väskan, men insåg att jag fick löpa tillbaks till huset och se om jag glömt den där? Väl i huset tittade jag i väskan igen, och där låg den lille rackaren. Sprinta tillbaka tll maken och Loppan som tålmodigt väntade, och sen raska på bort till bussen. Som vi fick vänta på eftersom vi faktiskt var ute i god tid. Tänker ändå att en eller annan kalori blev bortmotionerad.
Nu var det ju inte slut på julfirandet för det, det allra sista klämde vi ur idag när vi åkte ut till Skrylle för att grilla korv och marshmallows. Det är tredje julgrillningen, så nu får man väl ändå anse att det är en fast etablerad tradition? Himla mysigt i alla fall. I år fick vi dessutom strålande väder, kallt men klart. Tur att vi hade en så fin eld att värma fingrarna vid.
Jag har således för första gången i mitt liv ätit grillad marshmallows. Lite sotigt, lite kletigt, ganska sött. Jag tror inte att det kommer att bli ett stående inslag på min standardmeny, men roligt att ha testat i alla fall. Knyttet var lite trött och ville gärna sitta och ta igen sig hos sin mamma, men hon piggnade till sig så småningon. Loppan fick också korv, fattas bara annat! Även om hon nog tyckte att tilldelningen var lite snålt tilltagen.
När alla ätit sig mätta på marshmallows, pinnbröd och korv (ja förutom Loppan då), så var det dags att släcka elden och packa ihop och köra hem igen. Mätta, rökluktande och glada - nu dröjer det ett år till nästa julfirande, men man måste säga att det har varit en hejdundrande bra jul i år!
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.