Vinterpromenader

Efter att ha varit lite så där fisljummet grått och varmt så har vädret börjat spotta upp sig; någon enstaka grad, och rentav sol och lite blå himmel. Då måste man ta tillfället i akt att bege sig ut i naturen och därför har maken, Loppan och jag idag begett oss ut på äventyr, banat nya vägar (i alla fall för oss) och uppsökt vita fläckar på kartan. Vita för oss alltså, även om jag medger att så värst vilt och oupptäckt var kanske inte målet för dagens promenad. Vi traskade nämligen iväg till Fylleåns mynning för att se där den rinner ut i havet. Vi gjorde ju ett försök tidigare i somras, men då råkade vi hamna på ortens nudiststrand, inklusive några nudister, så vi slog till reträtt. Kändes liksom lite fånigt att spatsera omkring där helt påklädd. Men med tanke på att det är nu mitt i vintern och en ynka grad, dock av pluskaraktär, ansåg vi att risken för att stöta på soldyrkare utan minsta lilla fikonlöv på sig var försumbar. Först gick vi längs ljungfälader och maken påtalade att för länge sedan var det väl ungefär så här hela Halland såg ut; bara låga vindpinade träd och ljung och sanddyner. Dock utan brus av E6:an i bakgrunden misstänker jag.

Nåväl, vi gick och vi gick och rätt vad det var kom vi fram till Fylleån. Den var full av vatten, vilket man ju kunnat sluta sig till av namnet. Vi följde ån och kom fram till havet där maken fotograferade mig som fotograferade Loppan som inte fotograferade alls. Väldigt trevlig promenad och de enda tre personer vi stötte på under vår upptäcktsfärd var väl påpälsade mot den svala havsluften.

Det första paret stötte vi på redan före vi kom till Fylleån och Loppan tänkte bums "hurra!" och störtade iväg för att hälsa, trots att matte ropade att hon skulle låta bli. Men Loppan är ungefär så lydig som hon tycker är av behovet påkallat och struntade i mattes rop, hon såg ju att här, här kom ett par som skulle tycka att det vore toppen att hälsa på en glad och raggig terrier. Och självklart hade Loppan rätt, hon är en god människokännare den vovven. Om än inte lydigare än vad hon själv finner strikt tillbörligt så här med ålderns rätt. 

 Andra promenader tas på kvällen, och maken fotograferade vårt kvarter som så här i juletider är illuminerat som befunne det sig i USA, dock kanske utan de värsta excesserna i form av tomtar och slädar och sånt. Men visst lyser det upp i kvällsmörkret och jag känner att vår egen fjuttiga ljusslinga på balkongen är lite väl minimalistisk. Nästa år får det nog fläskas på lite mer tror jag.

Igår var det fjärde advent och då promenerade vi i stand tillsammans med Kickan, Knyttet och deras föräldrar. Vi skulle titta på den stora granen på Stora Torg, och här känner jag att jag måste påtala att trots att jag alltid tycker att Halmstad är väldigt duktiga på det där med att utsmycka det offentliga rummet så är deras julgranar inte så mycket att hänga i granen (där fick jag till det!). Jodå, stor är den, men bara ljus och röda hjärtan - är det så himla spännande? Och dessutom var granen inte tänd trots att det var adventssöndag. Ja, alltså, den tänds ju senare på dagen, men nu var vi ju där på förmiddagen för att få lite julestämning och då tycker i alla fall jag att det minsta man kan begära är lite illumination. Och ska man fortsätta på det gnälliga temat så är granen på Lilla Torg ännu torftigare - bara ljusslingor som inte heller var tända. Men är man nu ute med en 4- och en 2-åring, ja då räcker det gott med tomtar i skyltfönster och en eller annan släde - ja vi hittade till och med en skyltfönster där tomten låg och sov. "Det är nissarna som jobbar nu" sa Kickan som är ett klokt barn. Tomten kunde ju behöva vila upp sig lite inför slitet på julafton.

Sen kom vi till Lilla Torg (med den torftiga granen). Torget är ganska nyrenoverat och där finns en liten portal. "Ställ er i portalen flickor, så kan jag ta ett foto på er" sa farmor som borde ha insett bättre än att komma med en sån förfrågan. Jaja. Det är ju ändå lite stelt och uppstyltat med sådana där poseringsbilder inser jag. 

Sen gick vi och fikade på Fribergs Konditori så det var minsann en bra promenad det också, om än lite mindre upplyst än man kunnat önska.