Man läser ju om det där med slow-TV, om älgar som i sin egen takt förflyttar sig genom landskapet utan minsta regissör eller en endaste stuntman inom synhåll. Jag har förvisso inte tittat (än, i alla fall), men jag tycker att det är något innerligt sympatiskt med tanken. Inga biljakter. Inga svordomar. Inga snabba klipp eller växlingar mellan olika tidsepoker. Just go with the flow, liksom.
Loppan och jag, vi har faktiskt skruvat till konceptet ytterligare! Nu har vi skippat tv-kameror och älgar, nej nu är det hard-core långsamspaning av ekorrar som gäller. Varenda morgon ska vi speja på de små gynnarna som aldrig låter sig fångas. Och i ärlighetens namn vet jag inte om Loppan vill fånga dem. Smyga på dem? Absolut. Men mest spanar hon på dem där de knatar runt och äter nötter eller vad de nu pysslar med. Ännu mer spännande är det när de far upp i träden och Loppan, hon har stenkoll när de svingar sig runt som fyrbenta små Tarzans med svansar. Då får vi ta en paus och bara beundra akrobatiken. Ingen hets. Ingen stressig jakt efter nästa sensation. Det är morgonen, Loppan, ekorrarna, träden och matte. Det får ta sin tid. Vi har ingen brådska.
Fint så.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.