Visst var det Perch's vi skulle till

Förvisso är det numera söndag, och dagen har tillbringats med att rensa ut en himla massa saker som en gång i världen var "bra-att-ha" men som nu har degenererat till Gammalt Skit och som alltså förpassades till sopstationen. Jodå, i den här familjen vet vi hur man roar sig!

Men i fredags, så åkte jag inte till tippen iförd träningsbyxor, nej då var jag ju i Köpenhamn med syrran, och säga vad man vill om hur befriande det känns att bli av med en massa mög, för att tala ren skånska, lite bubbel och afternoon tea det känns ändå lite lyxigare. I all synnerhet som jag inte var iförd träningsbyxor.

Förra gången jag var i Köpenhamn med maken så snöade det på tvären, och förra gången jag var där med syrran så regnade det så att det rann små niagarafall av oss, dropp-dropp-dropp - så det var med stor (men glad!) förvåning jag noterade att i fredags, då sken solen i Köpenhamn!

Lite shopping hann vi med också, syrran var så effektiv att hon hann köpa tre par skor fortare än en gris blinkar. Shopping gör en hungrig, så sedan gav vi oss med raska steg av mot Perch's Tehandel.

Efter att ha lusläst menyn bestämde vi oss för Den Store Ceremoni; alltså vem vill tacka nej till lite bubbel? Scones? Små snittar? Inte vi i alla fall, och vi smorde kråset grundligt och omsorgsfullt. När vi inte åt så pratade vi. Eller också gjorde vi båda saker samtidigt, har man simultankapacitet, så har man.

Till slut återstod bara en mycket liten rest av en chokladeclair... som sedan försvann den också. Då var vi tämligen mätta kan jag säga. Salladsbladen lämnade vi dock. Man vill ju inte verkar girig, menar jag.

Man kan inte tro det, men vi åt faktiskt mer i fredags. Vi tog tåget hem och sedan blev det årets första grillning. Inte dumt det heller!

I går blev det en annan årspremiär för min del, det blev årets första golfrunda. Det är himla märkligt, för den där första rundan, då är det precis som om man glömt hur svårt det faktiskt är, så då går det alltid så oförtjänt bra. Kanske man skulle sluta nu, när man är på topp?

Och sen blev det ännu mer mat! Fast hemma hos Ellenfamiljen den här gången. Himla trevligt och väldigt gott!

Så nu kan mana faktiskt se måndagen an med tillförsikt. Det lär väl inte bli något afternoon tea... men å andra sidan så lär det väl heller inte bli någon tripp till tippen.